Mia sms:ar ”det regnar, ska vi ändå?”. Jag svarar ”om du vill, ska vi?!”
Yess!! Vilken tur att vi körde! Så kul i efterhand även om jag fick svettas REJÄLT i Stockholms tuffaste terrängbana.
Vi joggade bort mot starten i regnet. Tanken var att jogga runt med lite fart här och var, och snacka lite. Nålade fast nr-lapparna bland de andra deltagarna. Flygande start mellan 17 och 18.30, flexibelt och bra.
Dåså! Redo!
Gasellen (alltså snabbfotade snyggingen Mia) satte fart och jag följde efter. Vi tog det hyfsat lugnt i början innan vi lade oss bra mycket högre än min bekvämlighetsfart i alla fall. Bara att köra på!
Uppför backar och nerför backar! Weehoo! Skoj!! Kämpade mig uppför helvetesbacken och kände mig lite spyfärdig redan där – jobba Mirre!!
Visste att det skulle bli tufft men jobbade mentalt, bet fast blicken i banan och på Mias ben – jobba jobba!
Kul och samtidigt brutalt jobbigt. Vi höll god fart både upp och ner och erövrade backe efter backe. Plockade fram all efter-jobbet-på-en-tisdag mentala styrka jag hade och ignorerade mina tunga ben. Kääämpa Miranda.
När vi passerade milen låg vi strax över 50min som är en riktigt god tid på den milen en kväll som denna. Flög fram i regnet ihop och peppade varandra! Mia var galet stark!! Runt 4.20tempo raksträckorna, vi manade på våra mjölksyrefyllda ben!
Betade av km efter km, många under 5fart trots backarna och jag insåg att detta kunde bli bra. Manade Mia att lämna mig efter sista backen – hon var ju så stark och jag ville att hon skulle få köra järnet utan att vänta in mig. Jag slet dock för att in tappa henne där framme. Kamp :)!! In på drygt 77min!! Woho! En riktigt väl godkänd tid på denna bana!
Runt 5.07tempo och jag är galet glad!! Trots snabba söndagspasset dessutom :) weehoo, och även om det kanske inte är världens snabbaste tempo så är det bra på Xtreme’n ;)
Så nu är jag och Mia: Xtreme dream team med sikte på elit-tiden sub 70, men först sub77.
Sen hemjogg 3,5km. Summa: 22km
Tack Mia för ikväll, det var GRYMT!
Lewis proceeded to play well over the next month, batting .254/.329/.492 while starting 17 of 19 games, and settling into the #5 and #6 slots in the lineup. His season line at that point was .276/.372/.417—he was basically the only Giant other than Sandoval doing anything helpful. It seems, though, that Bochy looked not at Lewis’ OBP, which his team desperately needed, but his RBI count: eight. Lewis wasn’t driving in runs, but then again, how exactly do you drive in runs behind two of the slowest players in baseball (Bengie Molina and Sandoval), one of whom is never on base? Prior to that, he’d batted third behind guys who weren’t getting on base and leadoff behind the bottom of a terrible lineup. Lewis was doing a perfectly fine job, but his manager couldn’t see past Harry Chadwick’s worst invention.
This kind of rusty hearts power leveling is usually every little thing We have wished for. It satisfies lovely and is particularly soooo decent make. I simply can’t hold it generate all of them!!