Säter Triathlon 3.01.33!

Ojojoj, vad hade jag givit mig in på egentligen?

Det var den stora frågan när vi väl anlände till Säter igår. Haha.. önskade nästan att det var kallare än 16 grader i vattnet så vi i motionsklassen skulle få springa istället för att simma. Men önska kan man ju.. det visade sig vara 17 grader i vattnet. Puh.

Nervös Miranda innan start. Ser jag inte ut som en löpare med en cykel? Var är triathlonvibbarna??

Nervös var jag i alla fall, det kan jag lova! Cyklingen och löpningen var jag inte så bekymrad över, sådant vet jag ju hur man kör (ungefär ;) men simningen, herregud simningen?! Kom på att 1500m är skitlångt någonstans där innan start också…

Men in på området skulle man först. Det var lite häftigt, jag har ju aldrig varit ”inne” i en triathlontävling förut. Man skulle hänga upp våtdräkten, lägga fram skorna, nummerlappen och ställa upp cykeln osv. Tittade på hur alla andra gjorde..

Hann även med att snacka lite med Lisa och hennes pappa Kalle, jättetrevliga triathleter som skriver bloggen SimmaCyklaSpring. I fredags när jag skrev om Säter så skrev Lisa en kommentar och peppade mig att komma till start, och det gjorde ganska mycket kan jag meddela! Och till start kom jag ju! Lisa och Kalle försökte lugna mig inför starten, de märkte nog att jag var lite nervös :-)

Men man ska vara nervös va?

Tog lugnt och sakta på mig våtdräkten (en proffsvariant) och väl i våtdräkt såg det nig ut som om jag visste hur man simmade.. annars har man väl ingen 6000kr-dräkt? Skenet bedrar.. kan man säga ;) Träffade även Sara som peppade, tackar tackar!

Jag och mina järnmän innan start:

Och sedan skulle man typ ner i vattnet ? Höhö.

Jag hade då aldrig simmat 1500m förut, och aldrig simmat i öppet vatten, och aldrig simmat med våtdräkt. Men vafan ? Vad är det värsta som kan hända?

Jo. Det kom jag fram till: att jag kom sist upp ur vattnet. Målet blev alltså: INTE sist upp ur vattnet!

.. och som jag SLET!

När startskottet gick så började jag frisimma lite. Ungefär 20 simtag. Sedan lite bröstsim, och sedan lite frisim igen. Täten var låååångt borta inom ett par minuter, men jag och några stycken plumsade tillsammans längst bak. Växlade bröstsim och frisim. Jobbigt, fy så jobbigt. Passerade första raksträckan och undrade om ens en fjärdedel var klar? Ojoj. Fortsatte jobba. Lite frisim, lite bröstsim och lite frisim igen. Tänkte att det här måste vara det dummaste jag kommit på – hur kan det vara så jobbigt att simma??

LÄNGTADE EFTER LAND. Ungefär när ett varv var avklarat (750m) hörde jag att speakern sa att ledaren var på väg mot land. ORÄTTVIST. Hur långsam var jag egentligen? Fortsatte växla mellan simstilar, och inte var det vackert heller. Märkte att de som bara bröstsimmade simmade förbi mig?! Hundsimmade en stund. Svor en stund. Flämtade en stund. Simmade in i en boj. Kallsup. Svor igen. Simmade i evigheter, skulle jag aldrig bli klar?

Höll undan för någon mössa bakom mig, tack och lov. Och när jag ÄNTLIGEN var klar så kändes det som om jag hade simmat hela dagen och jag misstänkte att jag hade hållit på i över en 1h!

ÄLSKADE LAND.!!!

Chockerad såg jag sedan att jag faktiskt hade simmat på 40.38, långt mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat önska mig!

Och så första växlingen, hur länge stod jag där? Fick inte av mig våtdräkten för fem öre, och eftersom den var lånad så försökte jag vara så snäll som möjligt mot den. Till slut kom den av, men jag var rätt snurrig efter simningen. Fick aldrig på mig tröjan, så jag var rätt frusen på hojen. Lyckades i alla fall till slut få på mig strumpor och cykelskor, hjälm och nummerlapp. På cykeln och börja trampa. Kroppen undrade vad tusan jag sysslade med? .. det undrade jag nog också. Var var det glamorösa Hawaiii-livet jag trodde triathlon innebar? ;)

Men jag var lycklig, jag SLAPP SIMMA!!! Äntligen!!

Börja trampa, trampa, trampa. Mötte Alex ganska snart, han låg ”bara” en mil föra mig. Så jag kan ju inte vara så jätteefter tänkte jag. Alex hade snackat om någon backe på cykeln och snart skulle jag få erfara denna helvetesbacke. Började någonstans kring kilometer 6 och fortsatte uppåt i evigheter, och väl uppe så skulle man ner igen, runt vändpunkten och tillbaka upp på backen. INTE snällt med 2 brutala backar på cykelvarvet på 10km, som skulle köras 4 ggr!

Första varvet var det väl ok, men jag var SEG i benen. Jag får väl skylla mig själv, jag har ju inte cyklat en meter sedan vätternrundan. Tuffade på där och försökte trycka på rätt så bra, milen passerades på 22-23min och de två första varven gick bra och snabbt; och så mötte man ju alla hela tiden och det var fullt med folk på banorna. När tredje varvet körde började jag misströsta lite eftersom jag visste att ”nästan alla” var ute på sitt sista varv och jag skulle ut igen, blä. Men jag räknade ner backarna och försökte hålla modet uppe. Kämpa Miranda, KÄMPA.

Slet mig uppför backe efter backe och snart var jag ute på sista varvet igen. Var väldigt lycklig över att ha några (dock få) andra cyklister på banan. DÅ var jag inte sist i alla fall ;)

Sista kvarten LÄNGTADE jag efter löparskorna, åhh så jag längtade. Jag var helt slut, fullständigt färdig, men aldrig oroad. Jag visste att jag skulle ”finna kraften” i löparskorna. Springa kan jag ju, oavsett hur jäkla trött jag är.

LYCKA att få dumpa cykeln, ÄNTLIGEN. Cyklingen tog ca 1,5h, men med växlingen så räknades den ihop till 1.33.52, så det finns en del att jobba på. Fast med tanke på de där backarna så var jag nöjd…

Så av med hjälm och cykelskor. På med löparskor. Resetta Garminen och ut! Började springa och undrade om jag hade glömt fötterna hemma?!Halva foten var bortdomnad och jag hade ett fullständigt onaturligt steg, vad SYSSLADE JAG MED?

Haha. Det berömda triathlonsteget alltså? Kubbade ut som en galning i löparspåret, äntligen löpare! Möttes av en rejäl lång seg backe på direkten. Jasså det är denna som ska mosa oss?!

Tog mig uppför och undrade när fötterna skulle vara med igen. Kändes helt galet men jag försökte snitta 4.45fart med dessa konstiga ben ändå. Springa, springa, springa. Slet mig fram och hejade på Alex, Thomas och Sara som jag kände i spåret. Haha det här är ju skoj ändå, kom jag fram till!

Vilken knäpp dag i Säter… tänkte jag också där en stund. Fastän jag var rätt slut så visste jag att jag skulle löpa mig i mål hyfsat bra ändå, där är ju styrkan. Efter att jag varvat och tagit mig uppför backen igen var ca 3-4km avverkade och då kände jag mig äntligen som löpare, som mig själv.

Nu ökade jag takten rejält och började ta i, och försökte flyga fram. Nu gick kilometrarna på 4.20fart istället, såja!

Grabbarna och Karin (det fantastiska supporterteamet som även är upphovet till alla bilder) hejade på mig när jag kom in för varvning efter 3:e varvet. Nu var klockan 2.50 och jag skulle minsann plocka Alexanders gamla 3.03resultat från Säter 2009. MYCKET viktigt kära vänner, mycket viktigt.

Nu slet jag mig uppför backen och låg på allt vad jag hade kvar i benen. Benen svarade så gott de kunde och snart skulle jag vara i mål. Vi var några kvar på banan och vi kämpade ihop, jag kutade allt vad jag hade sista kilometern och ÄNTLIGEN i mål!

Wooooohhooooooo!!!


Grabbarna gjorde också bra ifrån sig, och vilken dag det blev. Vilken upplevelse!

Dagens lärdomar:

Jag är bra på att springa. Jag är löpare. Jag borde nog bara springa.

Fast samtidigt var det riktigt kul. Vi får se vad som händer :-)

Grabbarna gjorde förstås bra ifrån sig; men det räknade vi ju med! Thomas persade stenhårt och min Järnman rockade loss inte alltför långt från täten. Bra jobbat !!

Tack Järnmännen och Karin. Det där gjorde vi bra, vilken kul dag! :-)

Resultat: Simning 40.38 (1500m). Cykling 1.33.54 (40km plus växling). Löpning 47.01.

Totalt: 3.01.33 och 3:e plats i motionsklassen (!) och en löptid bland de bästa.

Så är triathlondebuten gjord!

22 Comments

  1. Lisa

    Härligt Miranda!!
    Det där gjorde du bra! Du va grym på löpningen, vilken tid du fick!!!
    Hoppas du återkommer nästa år!!

    //Lisa

    • Miranda Kvist

      Jag återkommer Lisa, jag lovar, det var skoj trots allt :D :D

      Stor tack för stödet!!

  2. Grymt bra jobbat i din premiär! :) Nu har du gjort en av Sveriges tuffaste triathlontävlingar på Olympisk distans.
    Hoppas vi ses på någon mer tävlingsbana framöver.
    Mvh
    Emelie

    • Miranda Kvist

      Hallå Emelie, haha men vad kul att vi fick några ord där efter målgång. Toppenbra jobbat själv!

  3. Mycket bra jobbat. Det är en riktigt tuff bana för triathlonpremiär, kör du Sthlm så lovar jag att det kommer gå ännu bättre! Kul att ses!

    • Miranda Kvist

      Tack Sara! Grymt bra själv :-)

  4. Vilken premiär! Låter kul – trots att jag avskyr simning :)

  5. Mia

    Grattis till en finfin prestation! Jag tycker visst du ska göra annat än att löpa. Snart är du tuffast i våtdräkt också ;)

    Kram

    • Miranda Kvist

      Hahaha.,,, man kan ju drömma? aight :P

  6. Mikaela

    Du är grym, Miranda! Jag har följt din blogg ett tag och du är min stora inspirationskälla. Sprang min första halvmara nånsin igår och landade på 1 h 57 min – är sjukt nöjd. Nu känns det som att den där anmälan till Stockholm Halvmarathon i september kanske inte är bortkastade pengar, trots allt. :D

    • Miranda Kvist

      Weeeiii!! STORT GRATTIS till din prestation! SÅ roligt :D :D

      Du kommer rocka i september, vad kul att jag har kunnat bidra med inspiration, så glad jag blir :-)

  7. Kanonbra debut Miranda!
    Klart du skall fortsätta, att du har löpning som bästa gren är ju bara bra. Det är ju inspirerande att plocka folk på slutet. Välkommen åter till Säter.

  8. I enjoy all of these buy rusty hearts gold. My favorite basically problem mainly because would likely pick up ruinned while it’s raining. Other than that they’re sooo great!

  9. Super-Duper site! I am loving it!! Will be back later to read some more. I am taking your feeds also

  10. Get to Know Windel Infomercial

  11. Teste aplicado na UFV detecta doena celaca

  12. Culturally On Plan Announcing 2nd Revision

Comments are closed.