Formbesked!

Dagens löprunda började med fotografering och intervju. Inte som varje pass med andra ord ;-)

Journalisten var Ellen, som även hon är löpare och ska köra Tjejmilen i helgen. Reportaget hamnar snart i en tidning nära dig (om du bor på min sida av stan..)

Blir kul att se!

20110831-073509.jpg

20110831-073525.jpg

Sedan var det dags att löpa lite. De självlysande snabbisarna satt på fötterna. Försöker vänja mig mer och mer med dem då jag förmodligen väljer att ta dem i Berlin, första gången någonsin jag springer marathon med några riktigt lätta dojor.

Pigga ben hade jag i alla fall, trots gårdagens få men snabba intervaller. Körde proggressivt från 4.50fart ner mot 4.30 och låg där ett tag innan sista kilometern fick gå i 4.07.

5km på 22.19 (4.28min/km) av bara farten faktiskt (!), och så hann jag till tvätt-tiden också. Bingo!

Vet ni vad det bästa är?! Det var inte ens jobbigt, wooohoooo! Nu är formen här :-)

Hoppas ni andra har en grym onsdagskväll!

Cravings

Jag har långlöparcravings..

Eller ultracravings egentligen.

Blä på snabbhet. Jag vill springa LÅNGT.

Jag har helt klart ambivalensproblem. Förklarade för min vän Bernt att jag ”satsar på snabbheten nu” och inte kunde vara med på något långt ultrapass i helgen. Han undrade när jag skulle ”bli som vanligt igen?”.

Haha.

Såhär glad blir man av ultra i Schweiz…

Jag vet inte. Efter att alla sprang i Skövde i helgen; 6h, 12h, 24h och 48h (och min facebook fylldes upp av ultrauppdateringar varannan minut) så har jag haft ultracravings. Alla ultravännerna som rockade loss på banan.. ni var GRYMMA! Och så Sandra som var iväg och sprang Ultra Trail Mont Blanc (ungefär världens coolaste lopp…)

Så nu kom den sidan över mig. Crap. Springa långt och länge. Mmmm….

Så en sista-minutare till Karlstad 6h i helgen känns mer lockande än tidigare.

Ska försöka låta bli, men man ska aldrig säga aldrig…

 

Stark & uthållig!

Ibland brukar jag skämta om att syrran ”tränar styrka för mig med” och hon skämtar säkert tillbaka om att henens syrra springer för henne med.

Jag vill ju gärna få in styrkan i programmet men lyckas sällan. Syrran däremot, hon tränar minst lika många timmar som jag själv tränar – fast inne på gymmet. (Det är därför jag är mer solbränd?).

Hon är supermegastark. Jävligt stark!

Hon är inte bara ”hyfsat stark”, nej hon är over the top galet stark!

Var är hon just nu?

I Kanada. På Junior-VM. JUNIOR-VM!!

 Är så stolt!

 På fredag kl sex sitter hela familjen Kvist och tittar på tävlingen över nätet. Då tävlar hon i StyrkelyftsVM. Benböj, bänk och marklyft.

Hon kommer rocka!! Jag har världens coolaste tvillingsyster ;-)

Tisdagstufft!

Som vanligt var det dags att vara hård. Intervaller. Uh. Jobbigt.

Kändes segt inför. Klockan sex satt jag fortfarande i vanliga kläder djupt nere i soffan, bara en kvart innan vi skulle ses.

Det kändes som att detta hade varit ett bra tillfälle att INTE ha bokat löpardejt.. ;-) oh well, what to do?

Mina kära vänner Thomas och Mia och Järnmannen min förstås såg till att jag piggnade på mig. Nödvändigt!

Efter ett varv runt lötsjön och ca 3km uppvärmning var det dags. En ”kort” nerförsbacke i form av en stege. Läge att verkligen brassa på!

Söt (blogglös) Mia

20110830-081644.jpg

Grabbarna drog på direkt och jag försökte haka på. Mia fick ta det lugnt pga knäont.

Kände ett helt annat klipp i steget ikväll jämfört med förra veckan. Slet på riktigt hög puls första kilometern och fick till riktig intervallkänsla (alltså när man känner att man vill spy ni vet ;) 800ingen därpå kändes likadant och det talar tempot om! Fyyfan!! 600ingen var en KAMP. 400ingen av bara farten och slit på 200ingen. JOBBIGT!

Distans : tempo min/km
1000m : 3.23 (!!)
800m : 3.26 (!!)
600m : 3.44
400m : 3.13
200m : 2.53 (!!!)

20110830-081657.jpg

20110830-081634.jpg

Skönt att inte köra för långt intervallprogram idag, inga 6st tusingar, det hade jag inte huvud för. Då hade jag nog kastat in handduken så som jag kände mig inför… Säkert bra att få dra lite korta och snabba ibland också!

Tack för ikväll vänner, ni är bäst :-)

20110830-081650.jpg

Upp och hoppa!

20110830-013124.jpg

Fascinerande nog råkade både jag och zombie-pojkvännen vara pigga imorse vid 6tiden. Har väl aldrig hänt förut.

Tanken är att komma igång och morgonträna lite mer nu framöver i höst, så vi ”smygstartade” med en morgonpromenad.

Jovisst, det är fantastiskt när man väl är uppe. Problemet är att sängen också är så varm och skön. Men idag kom vi upp!

Snart brassar jag på lite mer – intervaller!!!!!

Sssseptember!

September må vara lite hatad för att den startar hösten, men vilken kul september-månad jag har framför mig!

Det är nästan ok att det är september. För att denna september blir grym!

Dels så är det skoj med massor av lopp som fyller upp tävlingskalendern. Satsningen mot 43min på Kistaloppet, den lugna jogga-igenom-rundanStockholm Halvmarathon (där jag till slut inte kunde säga nej utan också ”vill joina festen” på runt 1.55-2h) veckan innan den STORA satsningen på Berlin Marathon.

Sedan så är det med fascination jag ser föreläsning efter föreläsning bokas. 4 st klara denna höst. Chockerande för en liten Miranda. Förr trodde jag att föreläsare var sådana lite äldre typer med ”livserfarenhet” men nej nej, nu vill folk lyssna på lilla mig. Häftigt minst sagt :-)

20110829-015547.jpg

Där går den första av stapeln den 15:e september på Teamsportia i Jönköping och nästa går den 22:a september på Alewalds i Stockholm. Senast idag blev alltså Göteborg också bestämt, men mer info kommer senare.

Däremellan lopp och föreläsningar så kommer jag smälla in kvalitetspass inför Berlin. Intervaller och snabbdistans. Det är dags nu! (För att inte tala om ett heltidsarbete.. men så är det ju alltid).

Sedan efter Berlin blir det löpfritt. Totalt löpfritt. I två hela veckor. Sådär, nu är det sagt. Jag kommer göra det. Jag vill göra det. Jag behöver göra det.

September med andra ord. Det blir en GRYM månad.

Hoppas ni känner er minst lika laddade för dessa kommande veckor!

Med mer motivation!

Tack Ola Skinnarmo för kvällens motivationsboost!

20110829-075446.jpg

På kvällens föreläsning pratade han mycket om det som fått honom att ta ”klivet ut” och satsa. Små vägskäl i livet där det kunde ha gått åt ena eller det andra hållet. Lyckligtvis valde han alltid att satsa.

Så tack Ola för precis de ord jag behövde höra. Vårens äventyr börjar ta form. Det får ta flera veckor, det får vara jobbigt, fantastiskt och häftigt på samma gång. Det är precis så jag vill göra.

En liten idolbild på det förstås.. ;-)

20110829-075952.jpg

Upplevelser

Nuförtiden brukar jag säga att jag lever för upplevelser.

..och att jag bara precis börjat. Att jag har massor kvar att uppleva.

En upplevelse som nästan var ”startskottet” var helt klart Duracell VS Ironman. När Alex utmanade mig på 12h-löpning och jag accepterade. Hur vi slet ihop 92km på varsitt håll förra året i december, och han till slut vann med 400m. Chocken. Förlusten. Haha. Jag har väl smält det ungefär nu.. det tog ett tag…

Det inlägget satt jag och läste igårkväll (obs om kommentarerna hamnar över bilderna  – uppdatera sidan) och mindes tillbaka. Vilken grej.

Det om något fick mig bara att vilja springa långt igen. Ännu längre.

..och en annan sak.

Jag må ha sprungit längre idag än vad jag gjorde då, och på kortare tid. Men det räknas liksom inte.

Det är dags nu.

Jag ska ha revansch..