Det är svårt att sammanfatta den här upplevelsen med ord i ett kort inlägg, så det lär bli jättelångt. Jag varnar er redan nu, så sit back and enjoy – om ni känner för’t.
Skriven är romanen dessutom på en iphone, all credd till mig, eller hur?! ;) Så jag reserverar mig för stavfel och bildfel osv..
SWISSALPINE 78km, eller 79,1km som det skulle bli i år. Med högre höjdmeter och Sertig Route ”no matter wheather conditions”. Lät ju lite läskigt sådär kan man ju tycka..?
Innan jag börjar skriva om loppet måste jag berätta hur jag kände inför det. Innan jag kom till Schweiz så såg jag det bara som en rolig grej ”att avverka”. Visst var det långt, men såååå farligt långt var det ju inte och vi skulle ju ”ta det lugnt”. Så kaxig och naiv man kan vara ibland ;) när jag väl kom hit och kände hur jobbigt det var att springa på 1500m höjd så undrade jag hur 2700m skulle kännas? Och så sa väderleken regn och åska, och orolig var man definitivt! Och folk var här en vecka innan för att förbereda sig och sprang delar av banan. Kände mig både oförberedd och nervös. VAD hade vi egentligen givit oss in på?!
MEN jag såg mig själv hela tiden komma i mål ändå – det är jätteviktigt. Jag tvivlade aldrig på om jag skulle fixa det eller inte: utan jag förstod snarare att det skulle bli bra mycket tuffare än vad jag hade trott. Enough said, snart race day !
Race day SwissAlpine K78
Vaknade kvart i sex. Dagen D. Upp till bevis. Det är en intressant känsla att vakna inför en lång löpardag, att veta att man ska springa i stort sett hela dagen. Är kroppen med? Vad komma skall?
Men samtidigt, kuuuuuuul!! Äntligen dags!
Jag, Hanna och Malin käkade frulle ihop runt kl kvart i sex, starten gick kl sju. I senaste laget för Hanna och helt perfekt för mig. Frukosten öppnade egentligen inför förrän 06 men de specialöppnade lite tidigare för oss löpare. Jag åt med god aptit två stora ostmackor och yoghurt o müsli, på det 3 koppar kaffe och ett glas juice. Om magen var mätt? Jajamen, men man har ju arbetat upp kapaciteten att äta tight inför långlopp nu, så jag var lugn.
Vi var klarvasilinerade, med chippet fast på skon, kläder nerpackade i dropbagen (den väska med saker man fick tillgång till i Bergun efter 39km ) och tävlingskläder på. Bring it!
Känslan nere vid stadion var magisk; löpare i härliga outfits; i alla åldrar samlade inför stundande 79km. En laddning i luften. Solen kikade snart fram och tamefan – det skulle bli en grym dag!! Lite kylslaget men inte så farligt; t-shirt och väst räckte. Lite bilder, lite ”lycka till” till alla de man kände (vilka var förvånansvärt många) och dumpa dropbagen.
Start!!
Packade som sillar såklart, men snart gick startskottet! Och som folk stack iväg?! Jadu, jag misstänkte att det var mer action är verkstad så att säga; eller så var de rena bergsgetter – vad vet jag?
Jag och Hanna joggade lugnt på; jag själv hade lite mer puls pga höjden och benen var sega, haha efter 2km? Men men, ingen ide att oroa sig, de behövde bara komma igång; jag är ju alltid trögstartad!
Första biten var fantastiskt vacker, när vi lämnade Davos bakom oss. Lite smått sluttande nedåt och med en frisk, solig och klar morgon. Vi tänkte att detta ”kunde ju bli en fantastiskt bra dag” ur vädersynpunkt. Hah! Om vi bara visste vad komma skall! Sprang på gjorde vi i alla fall tillsammans med alla andra, stämningen var god! Jag filosoferade lite och undrade hur det skulle kännas ikväll, en liten undran bara. Men jag visste förstås att det var en stund dit ;)
Snart kom den första backen och folket började gå, vi plockade lite höjdmeter direkt. Vi snackade lite och hejade på alla andra svenskar. Njöt av utsikten. Benen rullade på bra efter en stund. Vi kom in i vacker skogsterräng där luften äntligen kändes syrerik, fantastiskt! Jag gick flyt i steget och glädje i magen. Tänk att jag är HÄR trots allt! Tänka sig! Jippi!
Snart började det dock gå en massa nedåt, herregud så mycket nedåt. Ömsom uppåt och därefter nerförsbackar i alla evinnerlighet. Vi hade fått hör att första 30km till Filisur skulle vara enkelt, men nerför hela vägen? Kanske låter det fantastiskt, men det var det inte riktigt ska jag meddela, då nerförslöpet var så brant. Jag försökte löpa på med bra teknik neråt, men var ändå tvungen att ta emot mycket vilket resulterade i att höger knä började strejka. Ont i högerknä efter 25km?! Svordomar. Jag skadad? Jag har aldrig haft ont i knät förut och blev rejält paranoid direkt. Ifrågasatte tom att fortsätta fastän det inte var speciellt mycket smärta utan snarare mer ett gnäll i knät. Jag tänkte på att jag skulle ta mig ytterligare 55km på detta löp och jag ville inte riskera nästa veckas löpning till Gränna, 300km på 7 dagar eller Berlin Marathon-satsningen. Samtidigt ville jag förstås inte kliva av banan på Swiss!!
Så körde på ett tag, även om jag svor för varenda nerförsbacke – där det inte gick snabbt, och speciellt ner till Bergun. Var var alla berömda höjdmeter egentligen?!! Haha vääänta bara Miranda, tålamod. Komma skall…. (minst sagt).
Och så var vi ganska snart i Bergun. 4h13min efter start. 39km in i tävlingen. Av bara farten nästan. Jag var inte seg längre och jag försökte förstå om jag var trött, kände mig inte så jättetrött även om den senaste milen hade känts jobbig, förmodligen pga knät och syret. Hit hade jag och Hanna kommit tillsammans, kanske inte i bredd men vi hade koll på varandra. Men vi hade sagt att vi skulle köra ”egna race” efter Bergun. Hittils hade jag snaskat 2 egna bars, en bar från Swiss och druckit vatten vid varje vätskestation. En och annan brödbit hade också slunkit ner och något glas iste. Jag var inte speciellt förtjust i buljongen. Och än så länge var det sol och fint väder.
I Bergun fick vi då fatt i våra dropbags. Min var fylld med långa tights, underställströja, ett linne och en jacka. Samt min mp3 och en flapjack. Hittils hade t-shirt och väst funkat toppen och ”hur mycket kallare kunde det bli på toppen?” folk hade pratat om 4-7grader. Äh, tänkte jag, jag orkar inte kånka en jacka i onödan. Tänk vilket himmmelrike om jag hade plockat den! Livet bjuder på bra häftiga svängar bakom varje hörn!
Här passade jag på att gå på en riktig toalett – jag var inte så förtjust i att behöva slänga mig ner bakom något träd. Plockade flapjack’en och mp3n och tittade efter Hanna efter toabesöket. Var är hon? Antog att hon joggar vidare och rullade igång benen. Mot klättringen, nu började SwissAlpine på riktigt!
Jag hade fått höra att jag var körd om jag var trött efter 40km och konstaterade glatt att det fanns bra med kraft kroppen. Jag löpte på ständigt i mitt bekvämlighetstempo och log. Det var ju sol och vackert!
Nu var man ju dessutom halvvägs, bara att rulla vidare. Ja.. Iaf en stund. Innan jag kom till uppförbackarma. Tog det lugnt, blandade gång med löpning. Pratade med en och annan i spåret, tänkte att detta var väl okej, tack gode gud så slutade det ju i alla fall gå nerför! Skrattade lite åt den tanken.. Skulle säkert få betala för det om en stund?
Och jajamensan, nu slapp jag nerförslöpningen, nu var det BARA uppför. Och SOM det var uppför! Det gick inte att springa på denna branta stig utan vi var rytmer löpare som traskade med stora kliv. Det brände i låren av det hela. Bara att fortsätta, bara att fortsätta!
Höll koll på höjdmätaren som meddelade att klättringen började vid 1400m och vi skulle ju inte sluta på ett bra tag.. 100 höjdmeter tar ju lite mer tid att fixa än 100m distans på platten kan man ju säga.
Pratade med en man från Norge som meddelade att detta var den mest extrema klättringen, ca 1300m på 5km. jajamen, helt klart lite extremt skrattade jag
Upp och upp och upp… Och så lite mer upp. Snart uppe på berget på riktigt. 45km passerade, och snart 50km. Precis som innan så fick det ta den tid det tog, hade noll koll på biten. Dock FANTASTISKT glad över att knät inte gjorde det minsta ont länge?!
Så kom regnet.
Spöregn. När jag närmade mig toppen. Problemet var att ”närmade” betydde minst en halvtimma till innan jag var uppe. Fyfan vad iskall jag blev! Nu uppe på 2300m och på väg högre. Ruggigt verkligen, och svårlöpt på alpstigen. En person i beredd och underlaget var en blandning av sten, gyttja och vatten. Snart snart snart är jag uppe!! Huttrande tog vi oss uppe. Känslan var positiv i magen, jag var ju och löpte på en massa berg i Schweiz! Högre än Kebenekaise dessutom?! Haha woho!
Sliiiita Miranda, slita.. :)
Och så äntligen UPPE! 2650m, yess!! Sertig route, you’re my bitch! De erbjöd vindskydd att dra på sig men jag avböjde, nu skulle vi ju ändå få löpa ner!
Snabbt som attan försökte jag ta mig ner, fullständigt livsfarligt kan jag meddela, åtminstone om man vill ha benen intakta. Skuttade bäst jag kunde neråt!
Emely som körde K42 passerade med god fart och undrade hur det gick? Det var lite kallt nyss, men nu är det ju bara ner igen! Svarade jag. Varpå kg fick svaret: ”nää, det värsta är ju kvar !”
ojdå?!
Jag ska ju i ärlighetens namn säga att jag var otroligt lat med att kolla häjdkartan och annat. Jag brukar sällan läsa på innan lopp. Men jag var HELT SÄKER på att jag var klar. 2650m var ju näääastan 2740m där högsta punkten skulle vara. Eller vadå, fanns det två?
Haha och så mindes jag att Hanna nämnde att det inte gick nerför förrän efter 59km och min klocka stod på ca 55-56km. JAAAHAAA!! hoppsan?!
Så när jag till slut kom nerför långlöpet, förbi krönet och sedan såg en lååång löpväg slingra sig uppför bergsidan med vindskyddsklädda löpare så långt jag kunde se – och nästan var tvungen att böja nacken bakåt för att blicka upp mot den ABSOLUT högsta punkten på loppet (den riktiga Sertig Route!) – med hagel piskandes i ögonen och totalt genomdränkt och genomfrusen – skulle man kunna tro att skulle tappa modet…? Med tanke på att jag ändå trodde jag var klar med berget.
Men vet ni vad? Inte då!! Visst frös jag och tyckte det var horibelt kallt och oroade mig för att bli sjuk, trampa snett eller knappast komma upp… Men ledsen, bitter och utan självförtroende? Inte Miranda. Jag såg helt klart det roliga (skrattretande?) i situationen, det fantastiska med att vara på äventyr, det roande i att jag knappt såg något med hagel och regn piskandes i ansiktet och dessutom det grymma i att få återberätta det hela!
Vet ni vad, det gamla beprövande tricket ”en fot framför den andra” gjorde susen, SAKTA och osäkert kom jag till slut upp. Fantastiska funktionärer hjälpte till och peppade och jag undrade om inte de hade det värre än oss. Mina 3h på berget i regn och kyla började gå mot sitt slut – jag skulle bara ner.
Lättare sagt än gjort! Första biten ner var så brant och full av gyttja och sten att jag näsan blev orolig, och om jag trampar fel – faller jag ner i stupet då? Adventure! Min vän Kjell meddelade för övrigt i mål att det var den värsta kylan på toppen som han har varit med om på 6 lopp, så jag kan vara rätt stolt över att jag inte blev nedslagen och lyckades hålla huvudet kallt (höhö).
Men nu: goooing doooowm!!
Efter en halv evighet var jag då äntligen nere på höjdmeter där grönskan dök upp! Woho!
Nu var det över 60km i benen och jag fortsatte rulla fram med starka ben. Brydde mig inte om klockan och tittade på den vackra miljön. Några kilometer till och solen tittade fram!! Underbart vackra Schweiz uppenbarade sig och man fattade knappt hur det kunde svänga så snabbt?! Nu fick man springa på en vacker och mjuk skogsstig och genom små byar där man applåderades som om man vore kung!
Jag fick mest applåder när jag kom löpandes eftersom de flesta jag sprang med hade gröna eller blå nummerlappar som indikerade K42 eller K30. Inte som min mörkröda som sade ”K78”! Att jag dessutom kom med ett leende (minsann) och var tjej bidrog till publikhysteri. Det var HELT FANTASTISKT!! Vilket peppande, vilken publik!
Fortsatte att äta enligt planen, lite tuggor här och där. Det tog 2 mil innan jag fått i mig min flappjack, men varvade med någon gel också. Kände mig aldrig tömd, kände mig aldrig less eller bitter eller nere – utan snarare upprymd… MEN jag hade blivit lite trött. Tog det superlugnt genom spåret, pressade inte utan rullade fram. Vem vet, det kanske skulle komma en till Sertig route?
Snart var man då fantastiskt nog framme vid 70km, hur hände det?! Och tröttheten var där men huvudet var piggt. Jag visste att jag skulle ta mig i mål, och jag visste att jag inte skulle behöva slita sönder mig. Det var ju även det som var tanken från första början – att INTE vara förstörd i mål med tanke på 300km-löpningen under v32. Utan jag ville ju springa för upplevelsen, för miljön, för naturen!
DOCK… så insåg jag väl lite väääl sent att jag hade kunnat ta mig under 10h. Som den tävlingsmänniska man är kan man gräma sig lite åt det i efterhand, men jag ska släppa det. Tills nästa gång, då jävlar!! :))
Så kilometer efter kilometer försvann, varav hyfsat mycket nerför. Hur kul det än är så har man nu blivit både trött, hungrig och kall. Var är målet?
Ett stort leende när Davos uppenbarade sig och det var 4km kvar. AV 79km. BERGSLOPPET LIKSOM! loppet jag hade varit nervös för i natt skulle snart vara över?! bergodalbanelopper, en resa – en upplevelse! Ett minne för livet!
.. Och när sista kilometern uppenbarade sig på plan mark ökade jag takten. Chockad såg jag att pulsen inte ens gick upp, höghöjdsdopad redan? Mina fantastiska ben bjöd på 4.30fart och jag hann tänka att livet verkligen blir precis så utmanande som man gör det!! Dessutom hann jag tänka att jag aldrig byter bort denna upplevelse, detta hade varit HÄFTIGT!
Inte ville jag göra om banan på studs heller, men snart igen!
Så kom jag i närheten av stadion och min mörkröda nummerlapp i kombination med mitt stora leende gav mig ofantligt mycket hurrarop och tjoanden och in på Stadion skrek flera ”heja Miranda” antingen för att de kände mig eller såg mitt namn på nummerlappen. Hursomhelst så avrundade det mitt lopp på ett alldeles otroligt fint sätt och jag blir varm inombords bara när jag tänker på det just nu!!
…och så…
Mållinje. I mål. I mål!! 10h06min. Wooohooo! Med en hel kropp och en stark kropp! Avklarat var UTMANINGEN deluxe, fastän jag var ohyggligt dåligt förberedd. Kul hade det också varit!!!
Hanna kom om strax efter mig och vi skrattade åt vår succé! Tänk vad en liten ide under en middag i mars kan åstadkomma?! Den fantastiska kvinnan hade både distanspersat och hållit sin sedan tidigare stukade fot intakt. Fan vad grymma vi är Hanna!!
Berusad av endorfiner får man leendes ta emot en medalj och den efterlängtade FINISHERTRÖJAN. Så var det prisutdelning i precis samma stund och Jonas Buud såg till att ”du gamla du fria” spelades. Det var både mäktigt och häftigt öå samma gång.
Löpare överallt, värkande ben och många gratulationer. Förstående blickar mellan oss finishers från 78:an och hjälp från funktionärer. Hämta dropbagen. Av med t-shirten och på med underställströjan och jackan. Några foton. Promenad till hotellet. Reflektioner mellan mig och Hanna. 500m till hotellet är långt.
Hissen upp till andra våningen. Plocka ihop duschgrejer. En bit choklad. Facebook’a resultatet och tappa upp badkaret som jag lyckades få.
Ner i badkaret. Andas ut. Skålllhett vatten.
Några tysta sekunder.
Vilken dag!
Villen grej!
Wow!
Och så slappna av.
Det här är livet…
Definitivt :)
Shit va kul! Grymma du!
Kunde inte fått bättre underhållning till kvällsmaten! Vilken story. Helt outstanding!
Vilken grej Miranda! Du är så grym, det måste vara häftigt att testa sina gränser i sådant landskap och med sådana människor omkring sig! Och tack för att vi får läsa om din fantastiska etapp!! Nu blev jag riktigt sugen själv :)
Åhh kör kör kör :-)
Miranda! Fan va snyggt!!! Det bästa av allt var slutet med badet. Underbar känsla som bara kan uppnås när man kört hårt. /anders
Tack Anders!! :-)
Vilket härligt inlägg!
Jag är så imponerad av att du får det verka så enkelt (även om jag kan tro att det var slitsamt emellanåt), och allt ordnar sig och du fixar det liksom.
Jag faschineras av landskapet också, hoppas att du hann njuta av det.
Du är bra grym du!
Åh tack så jättemycket Nina!
Hjärnan glömmer nog bort det mesta jobbiga efter ett tag.. för visst var det lite jobbigt emellanåt kan jag lova :-)
Imponerade Miranda! Jättekul läsning:-) Med längre tid på plats före loppet, bättre förberedelser och erfarenheten från årets lopp så kommer du kapa mycket på tiden till nästa gång;-)
(Hmm…??? Undrar vilket som är jobbigast? Att springa 79 ,1 km i alperna eller skriva en mindre roman på en iphone:-D )
Skön berättelse! Du har verkligen starkt pannben. Och hyfsat vanliga ben också för den delen.
Vännen, du slutar aldrig leverera och det här är bara början :-) Grymt bra jobbat kompis, jag är såååå stolt över dig!
Herregud jag blir så impad och sugen på att göra ngt liknande. Jag tror jag ska börja med att inspireras av din attityd – alltid springa med ett leende, det verkar ju vara en utmärkt strategi!
Grattis, vilken häftig grej att genomföra!
fantastiskt grymma du! du inspirerar !! :)
Viken fantastisk berättelse Miranda! Man slutar förmodligen aldrig imponeras av dig :)
Riktigt skönt att du tog dig ner oskadd också. Grymt!!
Åhh tack John!! :D
Always sexy.
Vilken härlig reseberättelse och jättekul för oss läsare att du tog bilder under loppet. Dessutom ett kanonlopp grattis!!
Grattis Miranda!! Härlig berättelse, det låter som om det var rätt tufft i år!! Jag slapp ju hagel förra året i alla fall!! Strongt jobbat!
Ååååååh vilket äventyr! Bra jobbat kommer inte ens i närheten! :D
Du inspirerar verkligen!!! Så kul och läsa din blogg :)
Lycka till framöver med dina lopp
/Lisa
Vilka känslor det väller upp i mig av att läsa din detaljerade berättelse! TACK för det! alltid kul att läsa vad som passerar genom ens huvud o vad man upplever under ett så krävande lopp.
Du har alltid imponerat på mig med dina extrema o många långpass/långlopp. Förstår inte att din kropp klarar en så stor mängd då du inte hållit på så länge….men det är en annan historia…
Tror att mycket av din framgång har att göra med din förmåga att se saker positivt, njuta av upplevelserna, människorna och allt du åtar dig. Du ser möjligheterna o inte svårigheterna – precis som i detta lopp!
TACK för alla inspiration, även om det väcker lite frustration inom mig….jag VILL också springa roliga o många lopp men min kropp fixar inte det /(just nu iallafall). Tur jag kan ”springa” via dina inlägg :)
Det är så himla härligt att läsa dina inlägg, så härligt att du hela tiden är så positiv! Ska defintivt ta med mig det på Järnmannen nu på lördag (där det ju trots allt ”bara” är en mara som ska springas;)).
Och så klart – en riktigt imponerande prestation!:)
Du förmedlar verkligen hela upplevelsen så himla bra. Känns nästan som jag också var där… :)
Helt fantastiskt genomfört, du är grymt inspirerande!
wow vad härligt det låter! Jag önskar jag kunde göra samma sak ngn gång. Men jag r faktiskt helt säker på att jag kommer göra det. Känslan är helt otrolig att det bara inte går att stå emot.
Otroligt inspirerande läsning. Får mig att vilja ut och springa långpass omedelbart… eller swiss alpine för den delen… får bli om något år när jag gjort ultradebut…
har min 10km-debut i år men sneglar redan på vilka +42k-lopp som vore roliga att springa…
Jag blir alldeles tagen av din berättelse; vilken upplevelse, vilken prestation, vilken fantastisk känsla i kroppen som detta äventyr måste ha genererat! Tack för att du återberättar det så levande och inspirerande för oss andra. Ett inlägg att återvända till när det är dags att inspirationsboosta inför de där alldeles vanliga (men nödvändiga) långpassen! Kram
Vilken story!! Blir grymt inspirerad, nästa år vill jag också springa!
Bra jobbat Miranda. Alldeles över 10 timmar var väl lite bättre än vad det lät som om målsättningen var innan loppet?
OM det var!! Hoppas du också hade en trevlig resa genom Swiss :-)
Shit vad coolt alltså! Super häftigt! Grattis!!
I have been so beedilerwd in the past but now it all makes sense!
Har aldrig kollat in din blogg/sida eller hört om dig tidigare, men satan, du är min nya idol! Förstår inte hur du klarar det. Vilken jäkla kämparglöd du måste ha. Jag är inte helt otränad, men efter fem minuter på löpbandet blir jag uttråkad och lägger av. Någon gång i livet vill jag dock prova på ett maraton, och helst bli lika duktig som du. Nya inspirationskällan, helt klart!
Great Article! I have been previously searching for this tonight and sooo want to get an email or even the updates about this article. Stay in touch!
ErVOaZqZ
ErVOaZqZ http://www.5N6n404NG3QV2JX73ZAPmW.com/
[url=http://www.5N6n404NG3QV2JX73ZAPmW.com/]ErVOaZqZ[/url]
[url=http://www.ztZ179GK5VqB3uC91j9qm1.com/]fWGvoFar[/url]
fWGvoFar
fWGvoFar http://www.ztZ179GK5VqB3uC91j9qm1.com/
Health HelpAge Canada
Sample SAP blog1 Focal IT
CM
Ekiolu Kardeler Apart Hotel Cras Ipsum Diam
Social media, Seo y posicionamiento web
httpwww.annasromguide.dknytfrannaglsidertidligerenyheder2013.html
GMC SJH There is none like You
Separaes, divrcios e inventrios
TENNIS CLUB DE BELOEIL
Gia s Hong Gia Thm d
zhouqiong1974
Yorkshire Yorkshire Terrier A .
Dodge Ram Truck
How do I localise Joomla to my language
Online casino video
AJ1 .. .. bctxz,bctyh,,,,,bctzw,bcwdq
http://www.kordeskalns.lv
Gstebuch Musikzug der Freiwilligen Feuerwehr Legden
qv020.jpg
DT08 Chinatsu Nakano
LARSPAYSEN.COM PHOTOS Comments
Praktikum in Sncrai Jud. Alba copiii europei newsblog
event Blog Archive presents STEP1
It takes two
Quit Smoking and Drinking
Bad Baby Unlimited Tee Shirts
Impreza z Reddsem
Cliff Pereira Photographs Turqoise Lake
Yates quashes Bennett rumours
Sarkodie Rapperholic Concert In Kumasi
sorrowfu
leerbedrijf
Eladio Significado y origen nombre Eladio
Empresas necesitan internet con mayor velocidad y disponibilidad Digital Way
SEO Company Search Engine Optimization Company SEO Services Search Engine Giant Google Aiming Search by Call Volume
Berita Gempa
VoiceOver NULI
PREPARATORIA IMA IGNACIO MANUEL ALTAMIRANO
http://discountchristianlouboutinshoes.tk/discount louboutin shoes louboutin sneakers http://christianlouboutinmenssneakers.tk/ louboutin sneakers
http://christianlouboutinmenssneakers.tk/louboutin sneakers discount louboutin shoes
My Membership Options Page Legendary Feedback Formula
Powerful Noise Bbs
Konto
Chi siamo
While vitamin C levels increase in the actual blood plus your penis tissuestxt
Syndicate Module sejel.com.ar
Vitamixmama Ela Whitten
Squadra corse
Cable trebol
Mekong Fellow BBS Message
YYBOARD
iklj
Quarterback Jake Delhomme increases the Browns room
GoStudy
Nuestros Valores
Perfect Toothpaste Missed Perfection
violetclassic
Korean Air InfoJapan.ru
WAEC Cancels Leaked Government 1 2 Papers
Agencia Reniec de Colcabamba brindo atencin a mas de un centenar de Colcabambinos
Branco, luz e natureza Fernando Rigotti design de interiores, decorao e afins
Other features Bitcoin Basics
Volume MIDI Cappella del Duomo di Mestre
SeanEdward.co.uk Volume IX . A Step Forward
The meaning of happiness
TRM World
welcome to the sweetvillage
Chartern Sie uns Ossiacher See Schifffahrt, Villach
Cancer Treatment Centers Information about cancer
Search RJR Associates, Inc.
,,,,
peace3 NOLLYWOOD ACCESS
2 Ustream Checker BBS
110
Karcher K 5.540 XSeries Electric Pressure Washer Water Pressure Cleaner Reviews
aixxss11
Sun Board
Old School Radio
Guestbook Train Mountain Railroad Gallery
00 28525 1405890821271 2059860 n Datestagram
iHAT Project
Editorial Nepal
bundesde
bundesde
s BBS
img00018 susilo photowerk
Gazali Okumalar 29 Cemaziyelevvel 1434 10 Nisan 2013 aramba
Thanks for another great article. Where else may anyone
get that type of information in such an ideal manner
of writing? I have a presentation next week, and I am on the look for such
information.
When some one searches for his necessary thing, so he/she wants to be available that
in detail, so that thing is maintained over here.
My website … antioch tennessee locksmith company pricing