Kul med frågestund! Vad sprang du milen på när du startade din löparkarriär och idag? Hur lång tid tog det att komma dit du är idag?

Alltså när började du springa? menar hur gammal var du då började!  du skrev nå om 17 år o så men sen hade du löpvila, men hur länge? vet att du skrivit detta innan men du kanm väl upprepa de hahah för mig som lite trög är ;)

Hej. Tack för en härlig blogg.
Jag har också missat detdär med din paus i löpandet. Hur mycket sprang du alltså före pausen, och varför hade du paus? Motivationsbrist, skada ??

När jag började löpträna var jag 17 år gammal och sprang milen på ca 56min har jag för mig på någon Tjejmil där. Det var precis när jag lade av med innebandyn. När jag däremot började träna, det var långt tidigare. Började spela fotboll 7 år gammal följt av innebandy och basket i massor av år. Innebandyn fortsatte jag alltså med upp till ungefär efter jag fyllt 16 år. Sedan hoppade jag i löparskorna.

Det som många vet, men som jag förstås även kan skriva om igen, det är en snabb resumé av min ”löparkarriär”.

När jag började springa som 17åring insåg jag att jag hade talang och sprang snart jämt. Hela tiden. Under ett års tid gick jag från någon mil till massor av mil; marathon, lidingölopp, milen på 42.48, halvmaran på 1.38.39 och satsade hårt. Dock vilade jag aldrig och jag åt inte som jag skulle eftersom jag ville vara så lätt som möjligt och var en otroligt prestationsinriktad tjej. Jag sade bort allt det året för löpningen; vänner, familj och killar. Träna var ju allt. Man skulle kunna säga att balans inte riktigt var min grej på den tiden.

Tills jag till slut gick in i väggen och blev övertränad. Sedan tog det 3 år att tycka om att springa igen, och då är vi i oktober 2009 när jag väl springer någon mil igen. En månad senare långpass. 2 år senare är vi här.. och mår bättre än någonsin.

Men det är väl egentligen mycket mer än så.. och det är svårt att återge på ett par rader.

Det min föreläsning ”Från Noll till Hundra” handlar om är just detta. Om min överträning och känslorna kring det, hur jag fann löpningen igen och så smått – sakta men säkert – började älska löpningen igen. Hur jag ändrade mitt tankesätt kring prestationer, uppskattade alla milen, samarbetade med kroppen, insåg att jag kunde springa långt längre än normen och summa kardemumma 1,5år efter att jag kom tillbaka till löpningen sprang SM på 100km på 10h47min. Lyckan över att vara tillbaka i mitt löparjag, känslan av revansch och vad man kan åstadkomma bara man vill, lyssnar på kroppens signaler och ger sig hän det man älskar.

Så med andra ord.. hehe.. kom och lyssna så ska ni få höra allt. Jag bjuder på en hel del skämt också.. ;)

Men skämt å sido. Det är en lång historia helt enkelt. Men det var definitivt inte motivationsbrist eller skada. Jag ville för mycket utan att ge något tillbaka.

För er som vill höra föreläsningen kan jag skvallra om att vi kommer till Göteborg den 17:e oktober och sannolikt har en ny föreläsning för allmänheten i Stockholmsområdet senare i höst! :-)

Foto: Ellen Wikman

Emma kommenterade: Berätta något vi inte vet!

Något ni inte vet är att denna blogg (eller mirandasminut.blogspot.com som den hette då) skapades våren 2009 för att jag ville lägga upp mina smycken på nätet!

Sedan blev det en Italien-blogg när jag flyttade till Italien i april samma år. Därefter transformerades den om till TRÄNINGSBLOGG årsskiftet 2009/2010.

Det visste ni väl inte?!

Vad gillar du förutom löpning? Förstår om det tar en del tid, men när du väl läser en bok eller ser en film osv, vad väljer du då?

Jag är och har alltid varit en sportfåne. Men visst, det finns annat jag gillar. Jag har alltid varit en Italien-fåne också.. och jag har alltid varit ganska pysslig av mig.

Jag gillar att vara med vänner, och så gillar jag att laga mat. Jag gillar verkligen att dansa också även om det blir mindre av den varan nuförtiden.

Väljer jag en film blir det absolut ingen skräckis – jag hatar skräckisar och väljer jag en bok blir det garanterat en äventyrsroman.

Senaste boken jag läste var visst ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och den rekommenderas varmt.

Vad tyckte du om löpning (på gympan osv) när du var liten?

Jag har alltid gillat gympan i skolan. Älskade killerboll! Och två-mål! Alla typer av bollsporter har jag alltid älskat!

Vi hade ”Rissne-OS” där vi tävlade i OS-grenar hela dagen varje år. Jag brukar vinna massor av priser i allt; kulstöt, 60meter, längdhopp m.m. MEN JAG HATADE GRENEN MARATHON! haha! Det var förr det..

Hur tycker du att din psykiska hälsa har förändrats sen du blev seriös löpare?

Svårt att svara på egentligen. Jag har ju i stort sett alltid tränat hela livet igenom på olika nivåer och hur det har påverkat min pykiska hälsa är svårt att beskriva.

Dock kan jag säga att jag har tävlat mycket sedan barnsben – och vunnit mycket (matchens lirare, all star, cup-vinster m.m.) vilket säkert har bidragit till ett gott självförtroende.. och inte bara i sportsammanhang utan i övriga livet också :-)