Fan också. Det är ungefär allt jag har att säga. ’
Inte mycket till lopproman. Men ordern dem sparar man till de långa vackra upplevelserna.
Nej men jag var laddad. Peppad. Skulle gå för fullt! Alla var där liksom, världens goaste människor. Mamma, Alex, Mia, Mårten, Thomas, Karin och så Tessan.
Efter att ha anmält Alex blev det en pasta i foodcourten och uppladdningskaffe efteråt med övriga folket. Och så hann vi heja på småttingarna som sprang också, haha så underhållande! Någon höll i ena skon och sprang, en annan i ett gosedjur…haha..
Världens finaste supporters
Jaha hur ska man analysera då?
Kom iväg bra med kraft. Första kilometern på 3.47 enligt klockan. Hoppsan. Hade ställt in en virtuell kompis på 4.11fart och låg hela tiden före. Sänkte farten. 4.05 på nästa och det var jättekul att springa genom gallerian. So far so good. 4.00 på nästa kilometern och kroppen var med.
Sedan ut på fältet och något hände. Vad liksom. Virtuella kompisen började hinna i fatt mig och jag kände mig hyfsat omotiverad och otaggad ute på gruset. Får man skylla på att man är en asfaltslöpare ibland?
Här tror jag att jag faktiskt inte fattade att jag tappade så mycket tid. Att följande km gick på 4.22 och 4.26. Jag såg ju bara att den virtuella kompisen passerade, men jag hade ju marginal ner till 4.17fart resonerade jag. Så jag lät honom passera enkelt nästan. Om man ska analysera det hela tror jag att en kombination av att jag trodde det var lugnt/gruset/värmen gjorde kanske att jag inte fick till det där klippet i steget. Eller så tog jag ut mig i början, vad vet jag.
Uppenbarligen rann den virtuella kompisen ifrån mig och backarna tog vid. Fan, egentligen fattade jag inte hur illa jag låg till förrän vid 7km när jag kollade på ritkigt på klockan och såg 31min. HELVETE. 31 plus 12 är ju 43!! och nu kom backarna!
Jag vet inte riktigt egentligen hur jag tillät detta att hända. Ska aldrig mer springa med den där virtuella kompisen. Ingen ursäkt absolut inte, utan analys. Eller så är jag trög kanske som inte fattar hur man ska springa millopp egentligen, att VARJE SEKUND har betydelse.
Speciellt de sekunder man har till godo när backarna kom. Som var många fler och jobbigare än vad jag mindes. Men jag pressade på sista biten, men när jag hade 500m kvar hade jag 1min kvar till pers. Skit. Så jag var förbannad i backen. Maxade upp ändå och var rätt förstörd i mål.
Med förbannad och frustrerad. Och typ arg och trött.
Jag hann inte med på något vis. Jag fattar inte det här med millopp.. jag behöver marginaler, hinna tänka osv.. ;-)
Banprofilen nedan. En rejäl utmaning ändå…
Så in i mål på 43.43 enligt racetimer. Snygga siffror i alla fall. Enligt gps-sen så sprang jag 10,3km på 43.39. Synd att inte den har rätt. Då hade jag haft 4.15fart och pers.. haha…
De andra sprang bra. Thomas persade på 40.19, Järnmannen sprang in under 41 trots att han mest druckit öl en månad, och Tessan och mamma var också hyfsat nöjda på 47 resp strax därefter.
Så känslan är inte den vanliga ”woho”. Men jag behöver lite mer erfarenhet av det här jävlamilpressandet. Tack till alla som lyckönskat, och de som pratat om sub40.. haha det vore väl en dröm, men så enkelt att man kör 6 intervallpass ska det väl nog ändå inte gå.;)
Jag vill bara så jättegärna få ta det där 5 år gamla perset någon dag.
Det kommer det kommer…
Dock en kul dag och ett roligt arrangemang. Fantastiskt mycket snabba löpare och härliga funktionärer.
Besvikelsen kommer jag nog över snart. Ska ut på middag och roa mig. Köpte mig förresten en tröstpresent.. kan det ha varit ett par löparskor..? Jojomensan….
Trevlig lördag allihopa!
Först och främst, tack för en jätterolig och inspirerande blogg! Snopet och surt att inte nå det uppsatta målet, men det är sådant som händer. Kan det ha varit den första kilometern som ”dödade” dig? Jag sprang ett sådant lopp vid ”Två sjöar runt” (5,7 km) i våras. Planen var ett snitt på 4:15 min/km vilket jag innan kände att jag borde klara ganska ”lätt”. Den första kilometern rann dock iväg på 3:59, den andra på 4:07. Sedan försökte jag verkligen kämpa för att hålla mig till planerade 4:15, men se då var det för sent. Det gick långsammare och långsammare trots att jag kämpade hårdare och hårdare och det slutliga snittet blev ett tempo på 4:25 …
Hej Johanna! Tack :-)
Jorå du har nog rätt..plus de efterföljande backarna haha !
Två sjöar runt är ju min hemmplan. Kör du i vår igen? :)
Kan det varit din mamma jag pratade med i starten. Hon hade pers på 53, hade fått en Garmin i julklapp, hade en dotter (du?) som ställt in sin Garmins VP på 4-nånting och sprang Kungsholmen Runt och skadade knät så hon fick bryta Stockholm Marathon.
Tänk vad mycket information man hinner utbyta på 3 minuter i starten :-)
Ja Peter det var jag, Mirandas mamma. Frågan är om vi utbytte information eller om det bara var jag som pratade :)
Hahaha.. mamma kan prata hör jag! :-)
Att Kistaloppet skulle vara lättlöpt är nog en sanning med modifikation. Det var fler än du som öppnade optimistiskt, exempelvis jag. :-) Först och främst var jag angelägen att inte fastna i passagen genom Gallerian, och tryckte på lite extra bara av det skälet. Men tar man en titt på banprofilen är det som upplagt att öppna snabbt. 3 kilometer asfalt med svagt medlut, inte svårt att hålla under 4 minuter då. Däremot är det ju en halvmil svagt uppför efter att man passserat 4 km, kryddat med några riktiga backar – dessutom mestadels grus. Så till nästa år vet jag varför tempot sjunker efter 4 km trots att ansträngningen är konstant. Bäst i dag; att det var nedförsbacke in i mål…
Haha.. jag håller med dig.. Var hade jag egentligen fått ”lättlöpt” ifrån? Uppförslut sista 5k..
Hoppas du hann in i mål under utsatt tid ändå!
Grattis till en grymt bra tid på en svår bana med stora höjdskillnader. Att du inte satte pers just denna gång är inget att deppa över.
Ett par små tips: var försiktig i löpningen de första två minutrarna. Under denna fas avgörs mycket hur det kommer att sluta. Jag är tveksam till GPS i och med att det inte verkar stämma tillräckligt bra. Jag har de senaste elva åren gått på erfarenhetsvärde i form av puls, vilket har flera fördelar. Då spelar väder och banprofil mycket mindre roll och det är möjligt att på en tävling få ut en mycket hög procent av sin kapacitet.
Tro mig: när du springer på en ”persbana” kommer du att sätta ett ”grymmingpers” ;-)
Du har helt rätt! Herregud jag som brukar köra på puls och inte lita på klockjäveln.. nej fasiken, nästa gång så jäklar. Tack för stödet! :-)
Next Time!.. och kom ihåg: det här är inte din specialitet. Lägger du lite mer fokus på fart så ryker perset DIREKT!!!
/Anders
Du är för snäll :-) Blir upp för bevis för mig då!
Storgillar din blogg. Peppade dig på Funbeat innan Kistaloppet (ang sub40). Tråkigt att det inte gick som du hade hoppats. Tyckte också att backarna var väldigt sega upp mot Akalla. Jag hoppas och tror att du hittar nya krafter och knäcker sub 40 nästa gång du försöker!
Everything that is posted here is extremely useful
EEONWfNG
[url=http://www.b2Eg1L04G8GMlZe5426jlx.com/]EEONWfNG[/url]
EEONWfNG http://www.b2Eg1L04G8GMlZe5426jlx.com/
ipEslibM http://www.0rA7ipd3067m1XI5Xt5tfl.com/
ipEslibM
[url=http://www.0rA7ipd3067m1XI5Xt5tfl.com/]ipEslibM[/url]
Irrrm a sucker for this revolutionary product. Rrt had been terrific, it can make you wish a second. runescape gold definitely will switch a form of dress provided by nothing to a product.
Took me time to read all the comments, but I seriously enjoyed the post. It proved to be Incredibly useful to me and I am certain to all the commenters right here It is always good when you can not only be informed, but also entertained I’m sure you had fun writing this article.