Jag fick en väldigt smart kommentar av Malin igår på mitt inlägg om att man måste våga sig på utmaningar. Hon tryckte på att man även måste våga misslyckas, helt rätt!
För risken finns ju, absolut. Om man satsar på något och det inte går hela vägen. Men liksom Malin sa, vad är ett misslyckande egentligen? Man kan ju trots allt ta med sig erfarenheten, och lära sig av sina missar – och på så vis lyckas i framtiden.
Jag vet människor som anmäler sig till lopp och inte vågar dela med sig av det till vänner med ”risk för att misslyckas” – men känn inte så. Ni är starka som tar steget och anmäler er, och VÅGAR satsa. Sedan om det går vägen eller inte, det får vi se – det är liksom livet. Våga stå på er, det är modigt att slänga sig in i något man inte riktigt vet utgången av.
För om man spelar ”safe” så kanske man missar den där utmaningen, och om man aldrig utsätter sig för risker eller för att misslyckas så missar man kanske det där tillfället då man hade chans att lyckas istället!
Som bloggare har man på något sätt inget val. Jag väljer ju att skriva om min träning och mina idéer, mina mål, mina utmaningar och mina målsättningar. Jag delar med mig av allt. Ibland går det åt helvete (som när jag totalmisslyckade på Stockholm Marathon förra året, eller när jag blev magsjuk dagarna innan TEC) men ibland går det fantastiskt bra.
Man blottar sig och sina målsättningar. ALLA vet vad man satsar på, och kanske är det både pressande och jobbigt emellanåt men samtidigt bygger det karaktär. Om det går dåligt för mig på ett lopp kan jag ju inte liksom gå hem och lägga mig och dra filten över mig, glömma det som hänt och gå vidare. Nej.. alla undrar ju hur det har gått? Påfrestande, ja. Men helt klart värt det i slutändan. Man är ju med blogg i både nöd och lust.
Men det är såklart det är nervöst.
Fast ändå. Det är ju så livet funkar.
Motgångar och medgångar.
På söndag satsar jag allt, och går för fullt med risk för att misslyckas men framförallt med chans att lyckas.
Du är så klok, kvinna! :)
Men ååh tack detsamma :-)
Tack för dessa ord Miranda!
Klok som en bok. Om jag fattat det rätt är ditt mål sub 3:23. Med din träningsmängd och upplägg så tror jag att du klarar det. Jämn fart, en kilometer i taget. Du är stark, du är fokuserad, du har lätta steg. Ses på ambassaden, kanske?
Åh HOPPAS HOPPAS!
Jajamen vi ses på ambassaden, kul!!
”HOPPAS HOPPAS!”
Jag tänker ”TRO TRO!”
Nån annan kanske tänker ”KÄRLEK, KÄRLEK!” ;-)
Vi får hoppas att ambassaden inte gått på lägsta anbudsgivare på pastan (kräks).
Du har så rätt…och vi håller tummarna!
Åh tack!!!! :-)
Önskar dig massor av lycka till inför söndag.
Ska ta till mig och försöka anamma det du skriver om att våga nya utmaningar och våga misslyckas (det sistnämna är väldigt svårt).
Tack för att du delar med dig av dig själv. Har läst din blogg ett tag nu och du inspirerar mig (mycket) i min egen träning och jag har tipsat flera träningsintresserade vänner om din blogg. Tack för alla inspiration!
Ska givetvis stå ”ALL lycka till” i ovan inlägg…..
Du fixar Berlin.Du är stark både mentalt och fysiken.
Lycka till.
Kramar
Du kommer fixa det! Vågar man inte misslyckas så kan man aldrig lyckas!