Det är otroligt vad man kan hinna bli sitt gamla jag snabbt.

Eftersom jag har tvingats rusa till pendeln varje dag denna vecka (ca 300m..) så har jag också registrerat hur snabbt återhämtningen har skett. Stel och träningsvärksfylld måndag, mindre stel tisdag, mjuk och fin onsdag, precis som vanligt torsdag och idag känner jag mig återhämtad.

Även om jag förstås vet att maran sitter kvar i kroppen, man brukar ju tala om nästan 3-4 veckor innan en maxad mara går ur kroppen.

Det har varit bra att köra en riktig time-out denna vecka och fokusera på allt annat än löpningen. Fokus har hamnat på vännerna och jag har inte spenderat många minuter hemma i lägenheten. Istället har jag ätit gott och suttit still mestadels.

Jag kan meddela att det är rätt skönt att sitta still också, men inget slår ju en schyst löprunda.

Ju mer jag sitter still desto mer går löpabstinsen och växer ändå.. Jag längtar efter långpass och snabba pass, efter enkla rundor och korta rundor. Jag fick frågan om jag aldrig tröttnar? under frågeinlägget igår. Nej.. jag tröttnar nog inte. Jag bara längtar och längtar. Jag längtar efter höstruskiga mil i mörker och efter soliga vinterlångpass. Hur kan man tröttna på det? :-)

Så till helgen kanske jag går in i fas nummer två i min återhämtningsperiod. Enkel jogg och alternativ träning. Så jag får ta något löpsteg. Fast få förstås. Wonderful.

Är du också en sådan som LÄNGTAR efter nästa pass?