Okej, det blev inget löpband ikväll – där lurade jag er!
Jag lyckades förstås förvirra mig totalt och dyka upp tjugo i sex (för en femma på löpbandet innan passet som skulle börja klockan halv sju) för att få höra att passet minsann började halv sex – inte halv sju! HOPPSAN?!
Så jag missade helt min dejt med Mia och Krister på crosstraininggolvet.. skit.. så jag tog mig i kragen och in på gymmet för ett löpbandspass. Väl inne så rann all träningsmotivation av mig och löpbanden såg helt oerhört otrevliga ut.. och jag insåg att aldrig – aldrig – att det blir kul. Sagt och gjort, på med ombyte, promenera hem, byta till löparkläder och ut igen! Omständigt javisst – men värt det!
Lyckades få tag i Thomas som också skulle ut och fick t.o.m. sällskap på min träningsplan B – bingo!
Vi tog ett varv kring sjön i Bromma i mörkret och konstaterade att ingenting – ABSOLUT INGENTING – slår utomhuslöpning, trots både regn och rusk och kyla. Så det blev en grymt trevlig 7km-runda i 5.30fart och jag mådde riktigt gott när jag kom hem, trots den lite knasiga träningskvällen :-)
Det blir inte alltid som man tänkt sig….
Även om det inte blir som man tänkt så blir det ofta lite bättre när det inte blir det. =)
Håller med dig Mirre. Löpband är ALDRIG kul, även om det regnar ute och/eller är beckmörkt…utomhus är alltid att föredra. =)
Jag gjorde det dåliga valet idag. Gymmet. Aja, ibland väljer man fel men inget slår att springa ute. Inget.