Ni vet den där morgonen man lyckas försova sig..? Man sliter ihop allt, trycker i sig ett ägg i farten och sedan ett tuggummi, och sedan KUBBAR som en idiot för att hinna med pendeln.

Halvförstörd kommer man till pendeln med ett stort trollhår, mjölksyra och vet knappt vad som är upp eller ner!

Inser att man hinner med pendeln och ska precis kasta sig in i den när man glimtar skylten, Västerhaninge?! Jag ska ju mot Bålsta!

Västerhaninge har förstås bytt plattform för första och enda gången, och det var nära att jag försvann åt fel håll!

FRUSTRATION när jag väntar ut Västerhaninge-tåget och väntar in Bålsta-tåget som är 5min sent. Då hinner jag aldrig med bussen, jag har maximalt råd med 2-3min försening.

Ställer mig så långt bak som möjligt, och därmed så nära utgången som möjligt på min station. 2 stationer passerar.

SLÄNGER mig ur tåget när vi kommer fram, slalom mellan folk, FLYGER nerför trapporna och sedan uppför nästa, ser min buss och sprintar som om jag vore Usain Bolt.. Mjölksyrastinn, maxpulsad och med andan i halsen kommer jag på bussen sekunden innan vi startar. Ingen annan från min pendel hann med – men ingen annan agerade sprinter heller.

DEN KÄNSLAN.

Jag fixade det! VICTORY!!!!!!