Jag måste säga att många av er har mycket – mycket – höga tankar om mig. Att det endast är 5 svenska kvinnor som någonsin tagit sig över 200km hindrar inte flera av tävlingsbidragen att hamna just över 200.. ;-)
Men jag tar det som smicker och inte som press. Det är ju trots allt min första 24:a. I övrigt ligger i stort sett alla inlägg runt 170-190, och jag har ju tidigare nämnt att mitt drömmål är att passera 180km.. men då krävs fortfarande ett superrace.
Men men.. viktigast är att ha jävligt kul mitt i all underbar ultralöparpina!
… och HÄR kommer man att kunna följa oss löpare live. Länken kommer upp även under tävlingsdagen och så garanteras förstås några liveuppdateringar, mot massa peppkommentarer..
Dock kan jag inte garantera att inläggen är fria från ångest nattetid… ;)
Här har vi en bild på en yngre Miranda. 18 år gammal och marathonlöpare. Ungefär 3 månader innan jag motvilligt lade ner löpningen i 3 år. Redan här hade jag faktiskt haft ögonen på Sörmlands Ultramarathon 50km..
Grejar du 170 km blir jag mycket imponerad. Fixar du 180 km blir jag djävulskt impad. (När jag var 18 år hade jag bara sprungit 9 km på ett lopp).
Vilar man emellan? Eller springer man non-stop? Byter du skor? Äter du? Vad gör du dagarna efter?
Måste fråga för jag är otroligt taggad och inställd på att själv skpringa ett ulta kommande sommar (hade tänkt mig 100km) men jag funderar mycket kring just de här frågorna… Hur det fungerar i praktiken liksom!
Lätt runt 220km. Du har världens chans. Det är mest feta gamla kärringar som springer ultra, framförallt tidslopp.