Är det väl ingen idé att gräva ner sig. Nej nej.

Jag är rätt säker på vad det var som störde min löparmotivation. Dessutom så brukar jag ju säga att ”ibland måste det vara förjävligt så man känner av när det är fantastiskt” – håller ni med?

..och tack för era kommentarer. Speciellt Anna. Så glad jag blev: ”Give yourself a break girl! Du har ju tränat som en maskin den senaste tiden! Klart det kommer tillbaka! Go go! Men först lite relax…”

Ja. Det har jag faktiskt. Du har rätt! Tack!

Den senaste tiden har jag valt bort allt för att kunna träna precis så länge och hårt som jag velat. Nu är det dags för formtoppning. Sänka kraven. Korta passen. Ladda upp huvudet igen.

Det hårda jobbet är gjort. Milen är gjorda. Maskineriet har kört på.

I helgen blir det fokus på annat än bara löpning. På vänner, party och lägenheten. Ska ha in ca 35-40km i helgen i löpväg, vi får se hur; antingen 20+20 eller 30+10km. Ingen stress. Det där folk brukar försöka pracka på mig.. ”balans”.. haha ;) (skoj).

Sista kritiska 2 veckorna kvar nu. Blir tokig… av förväntan och nervositet.

Tack för allt stöd kära läsare.