När det är tungt ser jag detta framför mig.

Ni som har varit med ett tag har sett den här bilden förr. Ni som har varit med väldigt länge har sett den här bilden ett par gånger.. eller snarare massor av gånger.

När jag bodde i Italien var det hit jag tog mig. Stråket mellan Talamona och Morbegno. Jämt. Det var något med den här platsen som gjorde mig så lycklig. Som fick mig att börja springa igen. Jag ville ju bara vara här.

Jag satt på kontoret (den lilla staden till höger i bild, Talamona – jajamen där jobbade jag) så längtade jag bara hit. Och det gör jag fortfarande.

När det är tungt i löparspåret är det just hit mina tankar går och jag visualiserar denna bild. Här hade jag alltid lätta steg. Steg som bara blev lättare och lättare.

Så stegen blir lättare när jag tänker på min favoritplats. Det hände under Bislett, tro mig. Och det hände under Berlin också.

Jag drar styrka från den här platsen.