Nej nej alltså. Löpning. Det är en fluga. Sådär.

Jag är väl ingen löparnörd???

Foto: Elisabeth

Ååååååååkej jag erkänner. Jag saknar löpningen…

Men det har ni säkert fattat. Dock ska jag dela med mig av ett knep. För att tvinga mig själv att avstå löpning tänker jag helt sonika på världens alla större problem. Helt plötsligt är mitt ”avstå från löpning”-problem ett oerhört I-landsproblem som jag lätt kan ta hand om. Faktiskt. 

.. och så tittar jag på mitt träningsschema för januari och februari och tänker att det är lika bra att träffa vännerna nu.. när chansen finns ;) 

Nej då. Så farligt är det inte. Och jag klättrar inte på några väggar heller. Jag tänker långsiktligt (säger pretto-löparen).

Bloggjoggaren i mig hoppas bloggläsarna stannar kvar trots en massa dravel om utebliven löpning och ”Ni springer väl för mig också?”. För tro mig. Vi kan ta oss över sådana här hinder och bli starkare på kuppen. Och jäklar så stark jag ska bli ska jag tala om. En himlans massa visioner för januari hör ni.

Vi ska bara avklara jul och sådant. Innan vi får sätta tänderna i en rejäl kilometerstek. Och intervaller. Och funktionell styrka. Och strech och rörlighet. Och långpass. Älskade långpass.

Ääääääääääääälskade långpass….

Nej nu är det nog dags att gå och lägga sig egentligen. Klockan börjar närma sig två. Hur hände detta? Filosofera framför datorn alldeles för sent. Kom igen nu Miranda och gå och lägg dig.

Imorn är det julfest efter jobbet i alla fall. Kolla – knappt att jag hade hunnit med att springa om jag fick! Kollegorna hade säkert ogillat dissande av julfest för lite tröskelintervaller. Mycket svårförklarat om man säger så.

Ja ja ja… ni springer väl ändå för mig imorn? ;)