Dagens löppass är lite grått. Grått Stockholm, grå känsla och ett grått humör. Typ halvbra. Eller beige.
13km blev det till slut och det var inte speciellt roligt. Varför? Jag hade ju längtat hela veckan! Jo för att jag sprang runt lite oroad. Angående mitt knä. Ska byta bloggnamn till ”Mirandas knä” snart.
Sedan kändes det alltså av lite. Inte mycket, men tillräckligt för att min positiva spirit skulle ge vika. Man är ju inte mer än människa liksom.?! Så jag hoppade på pendeln och hoppade av passet när jag kände att det inte var värt att runda upp till 20km. Gav mig inte det minsta.
Samtidigt vet jag att underverk inte sker på en vecka. Och det ska nog gå framåt. Och det gjorde inte ont, utan gav sig bara till känna en aning. Men idag var det tillräckligt för att jag skulle känna mig lite frustrerad ..
Hursom. Det är lugnt. Eder Duracell håller på och laddar om till dagens pass nummer 2 och 3. Liksom. Man kan ju inte bara springa längre… Det är såååå 2011….. ;-)
eller hur, måste ju testa gränserna lite. Jag har tom yogat idag. Kors i taket!
Miranda Triathlon Kvist!
Till vänster: Simning!
Rakt fram: Cykling!
Till höger utanför: Löpning!
HAhaha :) Helt rätt. Fast triatlet..? Hmm.. sitter långt inne ;)