Okej. Jag tar inte alltid optimala beslut. Ungefär som alla människor. När man bloggar så visas dock ens dåliga beslut upp för allmänheten, och det får man väl leva med.
Mitt knäont har verkligen kommit och gott lite granna sedan starten av december. Jag har egentligen aldrig haft ont, utan bara känning. Kanske har jag sprungit mindre på sista tiden med tanke på det, men det är verkligen sällan det dykt upp. Som igår kväll, bara bom sådär efter ca 20km. Fastän jag sprang 42km förra veckan utan några större problem.
Så det är lite förvirrande faktiskt. Och så, för att återgå till starten av inlägget. Okej, kanske antog jag att det skulle vara lugnt nu på morgonen eftersom känningen varit lite on and off. Men visst, ganska osmart drag att börja springa tidigt på morgonen, just med tanke på gårdagens känning.
Hursom. Den kraft och beslutsamhet som det krävdes av mig att hoppa av efter 2,5km med känningar (bara 2,5km!!!) efter att ha åkt hela vägen till Blåsut för att springa, var inte liten. När det bara var 15km till Sundbyberg. Men 15km med känningar med risk för att göra något värre ville jag inte.
Så alltså. 15min in i långpasset hoppar jag av. Det har då aldrig hänt och det var förjävligt.
Satte mig på pendeln med känning i knät. Jag hade kunnat springa med den känningen, det var inte alltför farlig. Men samtidigt så ska det göra NOLL ont i mina knän, det är dit jag vill.
..och känslan av att komma hem i löparkäder utan ett långlopp i morse var rätt beige. Dålig. Jag hade ju en plan. Skulle springa med de andra från Blåsut till Jakobsberg, tillbaka till Sumpan från Jakan och så ett varv runt sjöarna, bom! = 4 mil. Och energin fanns idag! Med överflöd!
Därmed ännu mer bittert att inte springa. Och det kanske låter som en överdrift att säga att jag känt mig hyfsat ledsen hela dagen, men löpning är verkligen min ”grundstomme”. Min stabila grund; det jag älskar och är bra på. Att inte kunna springa ger verkligen obalans i mitt liv. Jag bjuder på den ärligheten, och jag tror folk kan förstå mig.
Visst gör det inte superont i knät, men jag vill inte ha känningar. Ska ta mig en funderare på de närmsta dagarnas träning.
Kloka beslut leder till kloka framgångar ;)
Tack Ousa :-)
Miranda du är grym ändå:)
Att avbryta är väldigt moget å klokt av dig fast än jag förstår din känsla efteråt.. vet precis vad du känner. Jag håller tummarna nu att du slipper känningarna för nästa helg ska du släpa runt mig på 50 km:)
Haha.. jag lovar att göra mitt bästa :-)
Jag tror att det viktiga är att du får rätt diagnos/behandling och rätt alternativträning, eller vila, för att det snabbast möjligt ska bli bra igen.
Starkt. Usch vad besviken du ska känna dej. En bedömning av det där knät känns som en god investering med tanke på vad löpningen betyder för dej. Hoppas du fick utlopp för energin genom nån alternativ träning.
Tänker på dig!
Tack kompisen, hoppas ni fick ett kul långpass igår :-)
Tråkigt! Har sagt det tidigare, sök hjälp hos idrottsläkare/sjukgymnast/kiropraktor eller liknande. Du kanske har blivit lite sned någonstans, för kort, för svag eller vad vet jag. Lycka till! Kram
I will I will, tack för tjatet, det behövs :-) Jag ska inte vara hobbydoktor längre, naprapatbesök är bokat!
idrottsdoktorn.se Dan Leijonwall. Värt varenda spänn!
Det er detta som er ”pannbensbyggande” Miranda. Det krever styrke å ta riktig beslutning!!!
Du er en fantastisk løper:)
Åh tack Elisabeth!!
Stor kram!
Tack !!
Usch va tråkigt att det håller i sig. Hade samma elände hela förra vintern och långt in på våren (löparknä + hopparknä kombinerat) då framförallt löparknät kom och gick som det verkar göra för dig (sprang iof vädligt mycket kortare distanser än vad du gör).
Skillnaden mellan oss verkar vara att du mest har känningar i knät medans det för mig bara ”small till” på ett återhämtningspass och jag i princip förlorade all möjlighet att stödja på knät.
Jag blev av med det genom att:
1. 7 besök till sjukgymnast för olika stretch och styrkeövningar
2. 1 besök till min kiropraktor (http://www.kiropraktorn.com)som sa ”löparknä beror ofta på en låsning i höften” (han hade kommit fram till detta efter att ha undersökt en elitlöpare och hjälpt denna. Han hittade samma låsning i mig och efter det besöket kändes det genast bättre och besvären blev inte värre.
3. Utförde mina övningar jag fått från sjukgymnasten och LTB-strethningarvarje kväll
4. Gick tillbaka till 0 och började springa 1km, sen öka med 10% efter 3-4pass (om det inte kändes av i knät). Efter 10mån och 27 dagar sprang jag åter 10km för första gången sedan det ”small till i knätt”.
5. Cyklade en hel del i somras vilket stärkte upp mina knän en hel del (kände mig mycket starkare i dem).
Sen gick det bra hela tävlingsperioden fram till Åland halvmara då jag pressade mig själv (läs mina knän) för hårt och har därför tvingats ta det lite lungt igen. Nu upplever jag dock att knäna känns rätt ok och att det är dags att börja motionera dem igen.
Långt svar, och jag vet inte om du har nytta av något av det jag skrev. Men det som i min värld hjälpte mig mest var kiropraktorbesöket (som tog bort grundproblemet) och att kontinuerligt göra övningarna tillsammans med cyklingen för att bygga upp styrkan.
Lycka till och hoppas att det snart blir bättre.
Hejsan kompis, tack för kommentaren! Och tack för senast, ni var så vackra :-)
Åh din text skrämmer mig om jag ska vara ärlig.. alltså jag kan strecha och jag kan göra övningar med att gå ner till noll.. fyfan :( det känns rent ut sagt omöjligt i mitt huvud. Hur lång tid tar det inte för att vara tillbaka i normal dos??… fast det hjälper i alla fall att skrämma upp mig för att jag ska löpvila lite extra helt klart. Och så får jag börja cykla mer och blir lite mer triathlet (?).
Jag har bokat in mig hos en naprapat men ska helt klart ta mig iväg till en kiropraktor också efter ditt tips!!
Hoppas allt är bra och att vi ses snart igen :-)
Beundrar din förmåga att verkligen lyssna så kroppens signaler!
Ibland men ibland inte ;) Tack för peppen!
Bra beslut att hoppa av långpasset!
Jag hade (har fortfarande????) ont i en höft när jag springer lite längre sedan ett år tillbaka. Dum som jag var fortsatte jag springa och plågade mig igenom mina tänka distanser, vilket ju ledde till en tämligen lång skadeperiod. Så jag är imponerad över att du klev av!
Jag vet hur jäkla jobbigt det är att inte få springa, nu är löpningen inte en lika stor del av mig som av dig, men den är en väldigt stor del av mitt tränings-jag. Får jag inte springa, ja då tränar jag helst inte alls ungefär.
Hoppas knäet blir bättre! Har du funderat på att gå till någon naprapat/sjukgymnast eller liknande? Jag ska till Access Rehab på onsdag för att kolla hur höften mår, det verkar bra och de är specialiserade på löpning. Maraton-Petra har varit där!
Kram!
Hejsan Ellen! Jo jag har gått dit för idrottsmassage innan och de känns som nummer 1 när det gäller löpning, har nu en tid inbokad nästa vecka. Hoppas dina problem också löser sig!!
Förstår dig och hur du mår. Du borde kolla upp knäet der finns ju hjälp att få.
Du har helt rätt.. I am on my way
Ta det lugnt Miranda: det här kommer att stärka dig på sikt – bara kroppens sätt att tala om att det är återhämtningsdags. Inget konstigt egentligen om du läser träningsloggen från 2011. Förstår att du tänker att det är nytt år och nystart vad gäller mil och distans. Tyvärr lever ju inte kroppen efter veckor och år utan den startade ju så att säga inte om efter tolvslaget på nyårsafton :-) Själv upplevde jag exakt samma symtom i augusti förra året och behandlade knäkänningarna genom ostepatbesök, hård styrketräning och spinning. Var tillbaka i löpspåret i slutet av oktober och är nu i princip tillbaka på den mängdträning som jag låg på när jag drabbades av knäkänningarna. Och vet du vad: jag är mer uthållig och starkare nu. Bara farten som ska adderas också :-) Kram
Hejsan min kloka vän :-)
Ja, jag har ju helt klart satsat mer på styrkan bara under dessa få veckor, så om jag fortsätter såhär så kommer jag nog garanterat få bra resultat av styrkan. Vilket i sig gör mig bättre i löparspåret hoppas jag.
Och du har ju helt rätt om att kroppen knappast delar in allt i år/år även om jag gärna hade velat byta ben varje 1a januari.. ;)
Ska tänka på dina ord när det är tungt. Bli en bättre löpare :-) och vad skönt att du är tillbaka igen, så glad jag blir!!
Jag harr gjorte baddare och guldisgrodan, kankse du kann du ochsås!?