Onda onsdag?

Anna har ingen aning om hur rätt hon hade när hon sa ”Onda onsdag”.. haha HERRE-GUD.

Nej det gjorde inte smärtsamt ont, men såhär i efterhand. Alltså på riktigt, jag är fysiskt illamående efter detta pass.. haha. Man är lite störd i huvudet, för att på samma gång som man mår dåligt så är man liksom så himla nöjd med sig själv..

Jag och Järnmannen lyckades mosa benen på bristningsgränsen under dagens 1h40min spinningpass. Som vanligt undrar man hur i helvete man ska orka när bara första 30min plockar ungefär all energi man har.

20120229-213219.jpg

Och idag, vet ni vad! Idag var jag på en ny cykelnivå (enligt mig själv i alla fall), slogs som en idiot. Enligt säkra källor är ju detta ett av Stockholms värsta pass ;)

Som om det var över efter passet. Nej byte av skor.

Upp på löpbandet. Springa tills illamåendet kommer. Jag och Järnmannen var helt ärligt inte kapabla till mer än varsina 3km. (Mina gick i 5.08min/km, ändå rätt bra va med tanke på hur sjukt jobbigt det kändes).

Så..aa..haha. Nu sitter jag här och försöker tvinga i mig mat, men jag kan inte äta. DÅ vet man att det är illa.. men oroa er inte, jag ger inte upp förrän jag lyckas…

Ronja-skrik

Åh vet ni, Stocholm är som gjort för löpare just nu. Eftermiddagssol, milt väder och barmark.

Det gör ont i löparhjärtat att inte springa ikväll. Det går inte ens att beskriva. Sådana stunder som framsteg och allt vad det är, inte räknas det minsta. Då man blint bara känner att man vill springa här och nu.

Biter ihop och försöker fortsätta fokusera på det positiva. Ingen löpning idag pga gårdagens stötvågsbehandling. Spinning istället. Motiverar mig med att det är veckans roligaste inomhuspass. Tillsammans med Järnmannnen dessutom.

Våren finns ju kvar imorgon också herregud.

The bigger picture, the bigger picture..!

Idag får jag helt enkelt fokusera på Vätternrundan eller kommande små triathlontävlingar. Och haha vad roliga ni är som kallar mig smygtriathleten.. Jag är ju den Ofrivilliga Triathleten! ;)

Ronja-skrik?

20120229-170720.jpg

En extradag med extra allt? – Om motivation

Jag börjar så smått vilja ha allt. Extra allt. Så har det visserligen varit jämt: jag vill springa snabbt. Och långt. Och gärna samtidigt.

Men nu vill jag också bli sjukt stark. Och cykla grymt bra. Och simma också för den delen. Lite ambivalensproblem härborta. Tur att hjärtat vet var det befinner sig ;)

Då gäller det att ha en plan?

Jag har en långsiktlig plan. Och då menar jag lång-sikt-lig plan. Den kommer ta flera år och kommer krävas hur mycket arbete som helst.

Om jag tänker framåt är det solklart att jag vill fortsätta att leva mitt liv som jag gör. Träna jämt. Låta träningen vara i fokus. Utlandsresor = tävlingar. Happenings = event. Jag älskar allt det där. Jag vill alltid ha allt jämt framöver. Jag ser inget slut på det hela.

Järnmannen däremot måste ha ett ”stopp” för att motivera sig. Exempelvis ”Jag håller på såhär tills jag har kommit till Hawaii” (obs Hawaii = IronmanVM), eller ”fram tills jag passerat 30″ osv osv. Träna 10-20h i veckan. Sedan kanske han fortsätter ändå, men när det är som tuffast så är det enklare att motivera sig med målet. Ungefär som alla som tränar inför marathon. ”Sen är det över”.

Jag antar att livet alltid kommer emellan, och att jag inte kan förvänta mig att alltid ha alla lördagar till att plöja mil. Liksom, det fattar jag. Även om jag har en långsiktlig plan. Jag får anpassa mig.. Men jag kommer aldrig lägga av efter att jag har passerat 25 för att ”jag är nöjd” eller ”det blev för mycket”.. Jag ser mig alltid tränandes i framtiden. Mitt liv. Träningsnörd. I olika former, men alltid med mycket löpning.

Min träningsmotivation sviktar mycket sällan just för att det är en del av mitt liv. Och just därför bryr jag mig heller inte om enstaka missade pass. Nej jag njuter av att ha många många träningsår framför mig. Ibland kan jag nästan längta till min 30årdag då jag har hunnit träna ytterligare 6,5år och fundera över ”vad jag är i för form då?”.. haha. Fast det kanske bara är jag?

Hur fungerar ni?

Har ni ett tydligt ”stopp” eller är det en del av er livsstil? Eller både och. Konstant träning som förhöjd med diverse mål?

Körde sjukt tungt på gymmet idag

Nej…okejdå.. det är inte jag.. Hur såg ni det???

Långt ifrån tvillingsyrran i styrka. Okej. Jag vet. ;)

Men jag körde i alla fall en timmas funktionell styrkeklass idag med mycket fokus på överkropp. Hehe… Fast det känns ju nästan löjligt att nämna efter denna bild liksom..?!

Jag är rörlig!!!

Jajamensan!

Helt ärligt, finns det bättre beröm än det beröm som naprapaten ger en?

Jag har blivit både rörligare och starkare minsann. Hääärligt!

Precis som jag redan nämnt så har jag kört Hitler-style på alla rörelse – och styrkeövningar de senaste veckorna (totalfokus) och det har uppenbarligen givit resultat. Jag är dock fortfarande lite instabil i högerknät när jag gör utfall och tenderar att vika in knät lite, men ack så jag arbetar på det. Gör raka enbensböj och rörlighetsövningar typ hela tiden.. Kollegorna har slutat fråga vad jag sysslar med när kaffemaskinen maler bönor liksom ;)

…och jag funderar fortfarande på varför jag inte fattat vikten av detta tidigare? Oh well, man lär så länge man lever eller hur? (okejjdå jag ska inte klaga, jag är ju nästan född på 90talet så såå många vintrar har man ju inte levt än..)

20120228-174934.jpg

Hursomhelst, beröm från naprapat Joakim alltså. Känns bra. Han belönade mig med att smoosha knät med en stötvågsbehandling ytterligare. Och meddela att detta löser vi inom kort.

Jag är mycket hoppfull!

Här ska tränas rörlighet och styrka ikväll :)

Morgonbrick!

Klockan ringer = nej! Suck och stön och nej fyy…

På väg till gymmet och inser att det snöat = nej fy, suck och stön igen…

20120228-080137.jpg

På gymmet = jaja.. Nu kör vi väääl dåå..

Under passet = weeeehoooo!

Efter passet på löpbandet = glädje!! Bring it ! Tjohej tjohej!!

20120228-080354.jpg

… Om vi säger såhär, morgonpass kan verkligen höja humöret. Jag var riktigt stark på spinningen och kände noll i knät så jag hoppade upp på bandet direkt efter passet. Tänkta 6min/km blev med lätthet 4.57min/km när jag drog loss 3km på 14.51. Kändes riktigt gött!

Sedan låter det ju nördigt, men jag värdesätter ju varje kilometer, vilket gör mig extra glad. Att det dessutom är stabilt under 5fart är ju inte negativt heller ;) en grym morgontimma!