Jag börjar så smått vilja ha allt. Extra allt. Så har det visserligen varit jämt: jag vill springa snabbt. Och långt. Och gärna samtidigt.
Men nu vill jag också bli sjukt stark. Och cykla grymt bra. Och simma också för den delen. Lite ambivalensproblem härborta. Tur att hjärtat vet var det befinner sig ;)
Då gäller det att ha en plan?
Jag har en långsiktlig plan. Och då menar jag lång-sikt-lig plan. Den kommer ta flera år och kommer krävas hur mycket arbete som helst.
Om jag tänker framåt är det solklart att jag vill fortsätta att leva mitt liv som jag gör. Träna jämt. Låta träningen vara i fokus. Utlandsresor = tävlingar. Happenings = event. Jag älskar allt det där. Jag vill alltid ha allt jämt framöver. Jag ser inget slut på det hela.
Järnmannen däremot måste ha ett ”stopp” för att motivera sig. Exempelvis ”Jag håller på såhär tills jag har kommit till Hawaii” (obs Hawaii = IronmanVM), eller ”fram tills jag passerat 30” osv osv. Träna 10-20h i veckan. Sedan kanske han fortsätter ändå, men när det är som tuffast så är det enklare att motivera sig med målet. Ungefär som alla som tränar inför marathon. ”Sen är det över”.
Jag antar att livet alltid kommer emellan, och att jag inte kan förvänta mig att alltid ha alla lördagar till att plöja mil. Liksom, det fattar jag. Även om jag har en långsiktlig plan. Jag får anpassa mig.. Men jag kommer aldrig lägga av efter att jag har passerat 25 för att ”jag är nöjd” eller ”det blev för mycket”.. Jag ser mig alltid tränandes i framtiden. Mitt liv. Träningsnörd. I olika former, men alltid med mycket löpning.
Min träningsmotivation sviktar mycket sällan just för att det är en del av mitt liv. Och just därför bryr jag mig heller inte om enstaka missade pass. Nej jag njuter av att ha många många träningsår framför mig. Ibland kan jag nästan längta till min 30årdag då jag har hunnit träna ytterligare 6,5år och fundera över ”vad jag är i för form då?”.. haha. Fast det kanske bara är jag?
Hur fungerar ni?
Har ni ett tydligt ”stopp” eller är det en del av er livsstil? Eller både och. Konstant träning som förhöjd med diverse mål?
Lifestyle…
//Tuggarn
Amen :-)
Löpningen är min bäste vän, med allt vad det innebär!
En livsstil helt klart! Tänker inte ge upp träningen, och älskar det faktum att jag kan välja och vraka bland många olika saker jag gillar. Trots att jag just nu tycker det är lite synd att jag inte hinner springa så mycket – för att det är så roligt att skida. Men hej, springa kan jag sen då det inte finns snö. Nu ska jag bli bättre på milen på skidor. Punkt slut. Sen till sommaren ska jag bli bättre på milen på löpning. Och sen ska jag ju bli en mycket bättre gymnast också. Ja, det finns så många saker man vill :)
Börjar man anna ännu mer triathlet ambitioner? ja, man blir ju som man umgås.
Vad jag har insett av min knäskada (verkar vara en trend i år) så är det att löpning sliter och vill man ha träning som livsstil så gäller det att även satsa på alternativ träning.