Okej, jag var egentligen inte överdrivet bitter över att missa 4h spinning idag. Kanske tyckte jag egentligen att det var lite skönt att slippa med tanke på mina ben som kändes halvt överkörda efter lördagens träning.

Tror ni då inte jag blev lite rädd när Järnmannen helt plötsligt ville springa med mig och tyckte sub5fart ”inte var något problem” hmm.. För honom ja! För mig.. Mnja.. Mina stackars ben tyckte tanken lät jobbig, minst sagt.

Men jag bet ihop och körde! Lade mig i rygg på min bredaxlade farthållare som sicksackade mellan flanörerna på Strandvägen ut på Djurgården. Stockholm bjöd återigen på en helt magiskt solig löpardag!

Knät meddelade att det fanns, men det var varken känning eller smärta. Mer att det påpekade att det sprang igår också, och jag noterade det, därav skulle det bli max 15km – och bara om det kändes okej hela vägen!

Sedan var det ju bara att kriga! Upp och nerför backar med segbenen, fortsätta försöka ligga i rygg på fartdåren.. Osv. Svischa förbi turisterna och njuta av ett klipp i steget och en fart som ganska sällan kommer så naturligt som det gör nu?

Bet ihop och matade distans, milen passerades och snart bara 5km kvar. Kämpa Miranda!

En rejäl spurt på Valhallavägen avslutade löpning med sista km på 4.16 och totalt blev det 1.12.01 på 15km (4.48min/km) verkligen inte fy skam! :) :) och helt otippat!

Fick bra med pepp från fartdåren som efteråt fortsatte 6km, så jag önskade att jag också kunde..men lade band på mig själv och var glad för det jag fick!

Mycket glad faktiskt! :)