Löpning när den är som bäst = när man förväntar sig sega ben som bara FLYGER uppför backarna istället… Härligt!!
En hel dag på kontoret med sega ben som tydligt visade att det gick hårt på spinningen dagen innan. Tunga ben som nästan inte kände för att springa trots att jag längtar så mycket efter att springa hela tiden..
Men så!
Ett par trevande första steg och sedan är jag en kalv på grönbete! Med vanliga tights (Inte vintervarianten!!) och få lager kläder är känslan här : vår!
Det är lite blött och jag får nästan sena sommarkvällsvibbar.. Med lite dagg. Ökar stegen.
Mörkret bäddar in och musiken pumpar. Ökar stegen.
Lycka över att springa med en stark kropp som bara kör och ett knä som inte känns av! Ökar stegen igen.
…och så glädje över att få ta en töntig bloggbild i hissen likt många gånger tidigare och få skriva 12km @ 4.57fart och kommentera ”jag är på gång!”
Yeeeehoooo..!! Nu gymmet! ;-)
Jepp, känns så himla bra med tunna tights igen! Härligt att du känner dig på väg tillbaka!
Blä, fy och usch. 12 km i den farten. Jag klarade inte ens 2×3000 m i 4.40 fart utan att ta mikropauser.
I suck.
:(
Jag mötte Lassie! Nej, Miranda menar jag. Jag såg dej på Järnvägsgatan på väg hem i går em. Såg en liten lampa komma skumpande på andra sidan gatan och minsann var det Mirre. Jag hann inte över gatan för en kram tyvärr. Kanske lika bra, du såg alldels blöt ut, yuk… :-)