Jag börjar sakta men säkert sikta in mig på Vällingby Halvmarathon den 14:e april.
Jag har ju tyvärr tvingats hoppa över alla de tävlingar jag velat delta i hittils iår. Samt välja bort några stycken framtida också. Men nu har jag slutat misströsta. Jag ska bli så snabb.. och så stark. Och tävlingar, ja – det kommer alltid finnas tävlingar.
Det jag inte ska göra är att stressa upp distansen på en ultratävling. Det är såklart jag fortfarande tänker på 100km i slutet av april nere i Lund. Men det kommer inte bli. Det absolut värsta jag kan tänka mig är att gå tillbaka till noll. Och det är såklart jag drömmer om magiska naturupplevelser i timtals… Men men.
Istället ska jag göra det bästa av mil – och halvmarasituationen. Marathon är jag inte heller speciellt oroad över, det är ju ganska långt kvar till juni. Pooooooossssiiitiva Mirre liksom! Såklart det är en extra kick också att känna att jag nästan är snabbare än någonsin – helt plötsligt?!
En gammal bild från Månkarbo Marathon 2010
Dagens status då?
Jo jag är mör överallt. Det är mos i benen. Det är stelt i ryggen. Det är en trött Miranda i varenda muskelfiber. Ett resultat av ganska bra/kvalitativ träning 6 dagar i rad.
Det känns förstås helt fantastiskt. Ni vet kära vänner därute, det är ju SÅHÄR man vill känna en vilodag. Alltså. Går ju knappt att beskriva. Men jag brukar förklara för kollegorna att ”jag känner mig helt FÖRSTÖRD, och det är ju helt fantastiskt”. (Även om jag har givit upp hoppet att de någonsin ska förstå mig).
Obs! Inte sliten. Mer förstörd. I återhämtningsläge liksom. Förstår ni vad jag menar?
Imorn däremot. Då börjar man bli fit for fight igen. Jag ser framför mig lite fincykling med racern kanske? Med efterföljande löpning samt ett grymt löparlångpass på söndagen? Hmmm…. Jag ska förstås ta fram en plan !
Vad är din status? :)
Ingen marathondepp (Rom marathon i söndags) för mig, känner mig bara mätt som efter ett tårtkalas. Nu vilar jag benen till på måndag då jag ska börja träna för ett halvmarathon i maj, kul! Precis som du planerar jag nu fart och styrka för att hålla för många långa lopp. Tråkigt för dig med knäproblem, men för mig ( och säkert många andra läsare) ger din rehab inspiration för att träna kroppens styrka just för att slippa knäproblem. Tack för en grymt inspirerande blogg!
Jag förstår PRECIS hur du menar! Musklerna i kroppen känns helt mos och man kan nästan känna hur den byggs upp igen. Sakta men säkert återhämtar den sig. Underbar känsla! :)
Min status är mör i benen efter gårdagens tuffa fotbollsträning och dagens 13 km i löparpjuxen. Nu, på trappan i solen, med andra – god status!
Månkarbo maraton lät lite gulligt, inte i klass med NYCM kanske ;-)
Min status är 10 sköna morgonkilometer & sen pizza till middag!
Min status är att knäna fortfarande bråkar men besök hos naprapaten idag, testar din faktiskt och hoppas på positiva besked!