Nu är jag vid mina sinnes fulla bruk igen. Inte stressad med att ”komma igång så snart som möjligt” utan tänker som jag faktiskt vanligtvis brukar tänka. Om man är osäker på om man är frisk så är man inte hundra för träning. Man vet ju verkligen hur det känns när man är game!
Så nu är det återigen dags att ta sig i kragen.. Och inse att en dag mer eller mindre inte är någon fara.
Idag får jag känna av sviterna från gårdagens löpning och är inte riktigt bra nog att träna. Tusan, att man ska vara så extremt träningssugen. Men men, en frivillig extra dag hellre än en ofrivillig vecka!
Bättre att bara sitta och dricka kaffe då ;)
Usch vad jobbigt det är! Jag är inne i min första marathon träning och har blivit så galet förkyld. Tänker varje dag som i inlägget. Skönt att höra att man inte är ensam som sagt var. För det kryper i kroppen och jag vill ut NU!
Krya på dig!