Precis som dagens morgoninlägg handlade om. Ibland behöver man inte inspiration till att träna. Ibland är det bara ett sätt att få utlopp för sina känslor.
När det pulsar i skallen av stress så kan det ibland vara helt optimalt att springa intervaller. Eller köra yoga. Beroende på hur man är som människa.
Ja. Jag är beroende av att få träna. På en positiv basis. Jag får inte ångest av att vila när kroppen behöver vila, och jag mår inte ruttet av hoppade träningspass. Men jag har ett behov av att få träna. Ett behov av att få känna endorfiner och få utlopp för mina känslor.
Ibland är det tävlingsmänniskan inombords som pushar på. Ibland är det jobbstress. Men oftast är det glädjen. Och ibland är det tristess.
Oavsett så får man verkligen lite frigörelse i löparspåret. Eller på spinningcykeln. Eller med en hantel i handen. Man får pusha sig själv. Det där åtråvärda känslan.
De flesta har vid det här laget säkert räknat ut vad som har funnits på min hjärnhinna den senaste veckan. Som hållit mig okoncentrerad och frustrerad. Och som gjort mig helt löjligt beroende av att få träna. Jag ger inga detaljer för att jag helt enkelt inte kan.
Men det går framåt i alla fall. Och endorfinerna plockar fram glädjen. Gör att det ljusnar för ögonen. Pulsen går ner till normalt.
Nästan så man kan ifrågasätta hur annat folk hanterar problem…?
Jag hoppas att du får mycket stöd och kramar från de som står dig nära när livet är tufft. Med tanke på hur mycket stöd och inspiration du ger oss andra dagligen är det det minsta man kan begära!
Ta hand om dig.
Tack fina Madeleine. Oh ja, det får jag. De lämnar mig inte ifred (på ett positivt sätt). Tack så mycket för din kommentar, den värmer :)
Så himla sant, jag håller med dig i vartenda ord! Jag hade aldrig klarat mitt liv det senaste året om jag inte tränade, som jag säger till min chef ibland när jag åker från jobbet för att träna; ”Jag ska på livsuppehållande åtgärder”!
Med hjälp av träningen och fina vänner så tror jag att vi bägge kommer att komma ut i ljuset igen, även om man undrar ibland..
Träna på och fika massor så hoppas jag att vi ses snart! Kram!
Vi ska ABSOLUT ses snart, du måste bara sluta vara sjuk??? Har saknat din nuna på gymmet :)
Är så gott som frisk nu och har börjat träna så smått (har en grym träningsvärk fortfarande från ett bodypump-pass i måndags..?!)
Tanken är att jag ska springa en liten runda med Krister ikväll innan mitt bodybalance-pass så jag jobbar lite på löparformen också! ;-) Ses säkert nästa vecka! =)
Åh tror jag såg nånting på facebook och det framgår ju rätt tydligt att något/någon saknas här också. Väldigt trist :( Det är nackdelen med att vara halvoffentlig eller överhuvudtaget vara van att berätta om sitt liv för det är mycket enklare och roligare när det går bra… Håller tummarna att det ändå kan komma nåt gott av detta och att du mår så bra som det går att göra i situationer som denna… Styrkekram!