Att unna och missunna

Okej. God morgon kära bloggläsare. Idag ska det tränas. Spenderade gårdagen med att hoppa träningen för att ge kroppen ännu mer vila och få bort förkylningen på riktigt. Dagens intervaller 10*400m + 90min max-spinning kommer bytas ut till 10km lugn löpning. Jag vet. Skiiiiiiittråkigt. Men ännu tråkigare att inte få vara frisk på torsdag liksom.

Istället kan vi börja dagen med att reflektera lite grann. Vi har ju pratat om att inspireras av andras prestationer. Det tycker jag är jätteviktigt. Att inte se ner på sig själv för att man inte är ”lika bra” utan dra inspiration ur det man kan hitta den i.

På samma sätt tycker jag att det är riktigt viktigt att unna andra människor framgång. Jag säger inte att jag alltid är världsbäst på det, men jag unnar andra människor framgång. Försöker alltid göra det. Jag lider inte av att någon är bättre än mig, utan jag försöker få kraft av det. Som gårdagens fika med Maria, kvinnan ska ju representera Sverige i VM på 24h. Herregud vilken dröm! Jag skulle älska att vara där jag också, men jag skulle aldrig missunna Maria det. Hon har ju kämpat sig dit. Varje svettdroppe har tagit henne steget närmre. Såklart hon är värd det. Såklart jag kan drömma om det och vilja vara där, men aldrig missunna.

Jag blir så förbaskat irriterad på folk som missunnar andra människor framgång. Jag vill lyfta människor istället.. herregud min dröm är ju att jobba som coach! Jag vill peppa folk på vägen! Inspirera folk.. få folk att tro på sig själva och sin kapacitet. Våga ta klivet. Lyckas. Känna framgångens rus. Resultatets sötma.. Peppa, peppa, peppa! osv. osv.

Jag älskar att kunna få pepp av er och andra människor i min omgivning. Träffa folk som lyfter mig, som ger mig vägledning och höjer mitt humör.. Och jag vill vara precis den personen själv. Som lyfter andra människor också.

Men ibland har man liksom en down-period, och det är rent fascinerande faktiskt hur det kan finnas några enstaka som väljer att använda det. Som väljer att passa på. ”Nu är hon svag”. Nu trycker vi på hennes knappar..

Haha. Alltså dessa människor, som missunnar andra människor, lider jag med. Varför ska man missunna andra människor framgång?? Vad är det inombords som gör att man irriteras av att andra lyckas/går framåt/gör bra resultat?

Nej. Sådan kommer jag inte vara. Jag kommer ha mina drömmar och låta andra ha sina drömmar. Når vi dem alla så ler jag. Når du dem så ler jag. Når du dem inte så ler jag ej. Att roas av andra människors misslyckande måste väl vara bland det fulaste man kan göra. Man kan väl vara bitter och sur någon gång.. men att på riktigt missunna andra människor framgång… ja, då får man reflektera över vad man vill vara för människa…

Jag hoppas i alla fall att du som läser detta lyckas med din nästa utmaning.

Det unnar jag dig verkligen! :)

10 Comments

  1. Lotta

    Well said!
    Håller med dig till punkt & pricka.
    Ibland lyckas man mindre bra men att kliva på andra för att komma högre upp har sällan varit en stabil grund att stå på!
    Fortsätt inspirera – vi är MÅNGA härute som blir glada & inspirerade av dig!

  2. Instämmer med föregående talare.
    Det var fint att läsa dessa rader över grötfrukosten!
    Ha en bra dag!

  3. Å så rätt du har! Och jag gjorde det! Mitt första 50 miles lopp liksom! Sjukt glad :)

  4. Håller med de andra här! Kloka du!

  5. Bra sagt! Inspireras och motivieras av andra är bra men kanske mindre bra att jämföra sig med andra…

  6. Johanna

    Riktigt bra skrivet! Klokt! :-)

  7. Hej,

    Jag har ett förslag för http://mirandakvist.se

    Hur kommer jag i kontakt med dig?

    Tack på förhand för svar.

  8. Hej!
    Du är redan en coach på så sätt att du peppar mig och säkerligen många andra tack vare din blogg. Jag uppskattar varenda inlägg du gör och den här plus två andra träningsbloggar jag följer hjälper mig i min träning. Jag lurar mig själv att jämföra mig med er vana atleter, på ett bra sätt, och det lyfter mig verkligen! Förra veckan bad du oss läsare springa intervaller för att inte du kunde göra det och även fast jag inte orkade 10*400 då (utan 4*400) var jag verkligen glad och nöjd efteråt för jag hade inte fått för mig att springa så långa intervaller annars.
    Jag skulle gått på din föreläsning i torsdags men missade den på grund av jobb så jag ser fram emot att lyssna på dig en annan gång – och inspireras :)

  9. Fia

    Bra skrivet. Jag känner precis som du. Man vill vara peppande och peppa andra.
    Å man vill bli peppad själv.

Comments are closed.