Guten morgen!

Här borta råder värsta förvirringen. Det är som att jag inte fattar vad jag sysslar med.. om man inte ska ladda upp inför marathon, vad gör man då? Jo man tränar förstås! Men det verkar inte jag ha fattat igår kväll ändå, jag hade ju ”marathonförberett” skallen med vila i stort sett hela veckan.

Men men, vem bryr sig om enstaka pass? Dessutom betyder det att jag är lite extra fräsch till kvällens tävling. Jag ska springa Vårruset med lite kollegor, det har tagit mig 2 år att få de tillräckligt intresserade av att hänga på…

Haha. Andra människor kan man få att vilja springa marathon inom loppet av en timma.. men mina kollegor, ja, de har inte direkt varit enkla att bearbeta ;)

Vårruset innebär alltså 5km och ingen tidtagning. Jag tänker mig ett riktigt bra snabbpass, gärna 4tempo rakt igenom, eller sub4-tempo helst.

Det känns att jag har tävlat en hel del på sistone, eftersom det är lite svårare att kicka igång tävlingsskallen idag, men jag ska absolut göra mitt yttersta. Sedan ska jag ladda om inför Stockholm Marathon. Som det ser ut nu så blir det sannolikt fram till Djurgården (ca 19km) eller efter Djurgården (ca 26km) som jag skuttar av banan alternativt går. Haha… mjao. Det är frågan det. Förmodligen inte går.

Jag känner mig ganska tillsfreds med beslutet, även om jag stundtals verkligen känner ”men skitsamma, JAG KÖR!!”. Haha. Snacka om ambivalent ibland.

Men jag ska inte, ska inte, ska inte. Det är det inte värt, som sagt. I tid till Berlin Marathon i september hoppas jag känna tillförsikt i att 42km asfalt inte ska vara något problem för högerknät, och då kommer jag kunna köra på mer än någonsin. Tills dess ska jag bli snabbare, starkare (och snyggare? Förlåt, det lät så passande..).

Nu kickar vi igång!