God morgon godingar!
Nej, vi behöver inte lägga mer tid på vädret (men alltså helt ärligt JUNI??) utan vi går raskt på framtiden.
Det närmsta som händer är alltså Vätternrundan. Känns ju sådär med tanke på att jag knappt kunnat cykla på sista tiden. Men men. Överleva ska jag i alla fall göra. Samtidigt känner jag mig löjligt tävlingstaggad ungefär hela tiden. Säkerligen efter alla fina resultat i helgen och att ”jag inte fick vara med” (för coachen, som dock är jag själv).
Tittar på miltävlingar i helgen, kan verkligen inte låta bli, men försöker lägga band på mig själv. Jag vill ju mest bara träna nu ett tag framöver. Nu när man visst ska gå för 3.15 i september… elller… någon som är game en Österåkersmil eller något?
Coach Mirre på bilden hjälper mamma med chip:et (all-inklusive-coach alltså). Min lilla mamma, undra om jag ska tvinga henne att gästblogga om sitt marathon? Igår konstaterade vi i alla fall att hon ska köra en till satsning på maran. Min mamma rockar!
Exakt – din mamma rockar fett! Vättern – sub-9-då-eller?!
Hahaha… mål: överlevnad… ;)
Det vore superkul att läsa din mammas story om maran och vägen till årets
Grattis till er! Båda gjorde ett bra lopp :)
Kram
Jaaaa, be dina mamma gästblogga. Hade varit kul att läsa. :)
Cara Miranda, devi stare attenta com la giovanotta accanto te,