Fyfan. Fyfan. FYFAN!!

Vad jobbigt. Slitigt. Kämpigt. Svettigt.

AAJAJAJAJJAJAJAJA!!!!

VAD för något?? Jo dagens intervaller. SkitMEGAjobbigt.

Men ändå. Så jäkla nice. Helt sjukt det där. Mitt i allt jobbigt är det också sjukt jäkla trevligt. När tunnelseendet kickar in vet man att man lever.. .typ ;)

Men oj vad jag kämpade.

Vacker pulskurva va?

800ingar på bana. Jag tycker vanligtvis 800m är en ganska kort intervall. Jag kan meddela att 800m inte alls är kort. Det är superlångt. Speciellt vid 4:e och 5:e intervallen, för då pågår 800m i ungefär all evighet. Sånär på att jag kastade in handduken efter 6:e intervallen… innan jag tog förnuftet till fånga och tänkte ”Bara 4 förbannade varv till Miranda!”.

Men kul och vackert också. Speciellt de två första intervallerna då jag flög odödligt fram. 2.54 (3.30min/km) och 3.00 (3.31min/km) gick dessa på. Så sweet. 3:e intervallen fick jag betala. Slet ihop 3.07 (3.44min/km). Insåg här att 3min-intervaller är låååånga.

3.10 (3.46min/km) på nästa och det var svettigt och varmt. Bläää. 

Började med en ny taktik. Pressade inte lika mycket första varvet utan pressade mer på andra varvet. Givande taktik. 3.10 (3.48min/km) och 3.12 (3.50min/km) och jag lever fortfarande trots allt?

3.15 (3.51min/km) och känslan av att DET ÄR SNART ÖVER uppenbarar sig. Pressar ur det absolut sista jag har och kör sista rakan med en fantastisk trevlig puls uppe på 198. Oh yes. I am alive!! 3.03 (3.42min/km) HELL YEAH. Får jag rulla hem nu??!! 

I efterhand tänker jag ”Vilka bra tusingar det hade blivit, varför körde jag inte tusingar??”

Haha. Huvudet glömmer fort hur jobbigt det är. Helt klart.

Nästa gång blir det väl tusen då. Eller typ 200ingar. 200m känns sådär lagom kort liksom. Jag kanske ska börja med typ 100m istället. Från 100km till 100m. WHATS UP LIKSOM.

Fyfan. Men visst känns det gött nu. Himla gött!!