Precis som jag touchade igår så har jag en startplats till Jubileumsmaran. Jag anmälde mig på ”den tiden” mitt knä pallade allt. Det var noll problem enligt mina ”tidigare löparramar” att köra ett löparjuli med Kilian Classik 45km en helg, Jubileumsmaran 42km nästa helg och därefter Sommartåget 45km helgen därefter. Förra årets juli bestod av långt värre och längre utmaningar. Samtliga helger bestod av arrangemang som Hornstull-Järna 55km, Ursvik All In 50km, Sommartåget 55km och SwissAlpine 79km för att veckan därpå erbjuda Stockholm – Gränna 300km.
Man kan rent av säga att årets juli är en ”piece of cake” i jämförelse med förra.
Men då hade jag ju inte haft knäproblem. Och då prioriterar man. Jag hoppas och tror att de strategiska och taktiska val jag gjort i vår är anledningen till att mitt fina knä pallade förra veckans 7h-utmaning. Som gör att det kommer klara av Sommartåget nästa vecka på optimalt sätt. För att Sommartåget måste prioriteras före Jubileumsmaran. Som arrangör kan jag ju inte DNF:a direkt.
Så frågan är. Inför imorgon. Skjutsingen vilka ambivalensproblem. Jag vill vara med om festen, samtidigt som jag säkert måste fortsätta vara lite restriktiv kring knät ett bra tag till. Är inte direkt sugen på att ”göra en Miranda” och hoppa av efter halva heller…
Ja ni. En funderare helt klart. Men jag ska dit och kolla läget på nummerlappsutdelningen i alla fall. Efter att jag hängt lite med mams och syster yster.
Utan knäproblem i vår hade det förstås varit noll diskussion. Men men. Till nästa år ska jag ta med mig att jag inte behöver göra allt ;-) haha..
Och ja, man får tycka att jag överanalyserar. Men det är mitt knä. Och Jubileumsmaran mån kanske inte dyka upp igen, men till Sollentuna kan jag ju faktiskt springa när jag vill ;)
Bilden har inget med texten att göra. Speciellt kotten har verkligen inte med texten att göra haha
För mig har jubilerumsmaran hela tiden varit överskattat. Varje dag i hela livet är ju unika. Prioritera Sommartåget istället :-)
Då kan du vara mitt stöd eftersom jag är så nervös att jag varken vet ut eller in. Det är mitt första marathon och jag har aldrig sprungit så långt! Hoppas psyket är med mig!
Ha en fin dag! :)