Mjölksyra upp över öronen!
Kom taggad till Ursvik och tryckte på från start i den hyfsat tekniska terrängen på mtb-banan. Har verifierat med Göran Persson (ja, han heter så han som ansvarar för motionsområdet ;) om att det är OK att köra löpning på mtb-banan, men var lite uppmärksam bakåt ifall att en cykel skulle dyka upp.
Pumpade på, skuttade och skrattade. Lekte mig igenom terrängen. Helt lyrisk och med mjölksyra som sakta tog över benen. Pressade så snabbt jag kunde fram till megabacken där det var dags för intervaller.
Nu har jag ingen direkt koll på antal höjdmeter, men kanske 25?? Jag vet inte då. Men mtb-banans spår uppåt plockade jag med maxpuls och ett jäkla go i benen första 1-3 vändorna. 1.15 – 1.17 – 1.20 – 1.21. Sedan DOG jag på 5e intervallen. Haha.. helt förstörd uppe på toppen.
Nu har ju jag inget minne av att jag egentligen NÅGONSIN gjort backintervaller, så att jag skulle maxa 4 intervaller och sedan dö – ja, inte konstigt. En 5e intervall var ju fy sjutton så jobbig. Kunde knappt ta mig nerför backen igen efter denna nära-döden-upplevelse med maxpuls. Försökte jogga uppåt men jag var helt förstörd. Fick t.o.m. gå 6e intervallen!!
Så tanken att göra 10 stycken försvann fullständigt då jag planerade att ta ytterligare ett varv runt mtb-banan och inte ville riskera att jag blev så trött att jag skulle snubbla sönder fötterna.. ;)
Men kraften kom ganska snart tillbaka när jag lämnade toppen på backen. En liten stund lugnare löpning i spåret innan powern var tillbaka och jag pressade på. Vände direkt vid starten och tog mig an den knixiga 8,5km långa banan igen, JIHA!
Upp och ner och ner och upp! Hit och dit och runt och skutt!
Det var helt enkelt bara FÖR SKOJ trots att mjölksyran kilade sig fast i benen. Men det gjorde bara att jag pressade på ytterligare. Flämtade som en galning i spåret och skrämde väl upp allt och alla. Väl framme vid helvetesbacken igen så drog jag loss en intervall och vände neråt igen. Sedan dog jag på 2a omgången denna gång… hahaha! Extra poäng för att jag försöker?
Lämnade backen och hade knappt energi att komma hem till slut. Sista 2km efter backen var jag löjligt försiktig i spåret då mina ben skakade som aldrig förr, och liknade spaghetti mestadels…!
Haha. Men om jag var sjukt nöjd och lycklig när jag kom fram då? Jodå! Totalt ca 18km med backintervaller på ett galet pulshöjande spår. Yes!!!
Du är så bra!