Tjohej!

Äntligen, äntligen vågar jag testa mitt knä på dubbla löppass. Åh äntligen!!!

Jag må ha kört några långa pass de senaste veckorna, och inte klagat på något knä-ont. Men alla som träffar mig dagligen vet hur jag planerar i stort sett ALLA löppass utifrån knät. Jag är fortfarande sjukt restriktiv även om det inte verkar så när man springer 4milare.. men jag tänker mig för nästan inför varje pass. Jag skämtar inte.. hehe har ju cyklat i två dagar för att inte råka springa lite för mycket denna vecka ;)

I alla fall. Idag kände jag att det var dags. Äntligen. Dubbla löppass.

Var bara så ruskigt löpsugen här på kvällskvisten efter denna FANTASTISKA dag.

Inte bara löpningen, utan jag har träffat VÄRLDENS GULLIGASTE MALTE. En 5 dagars liten kille som får mitt hjärta att bulta lite extra. Åh! Han kommer bli världens coolaste fallskärmshoppande löpare (efter sina extremt coola föräldrar) i framtiden :-) Världens coolaste lilla kille…

Sedan har jag kickat iväg träningsprogram till alla adepter, fikat med vän, gjort matlådor (jajamensan, still going strong sjukt nog), städat och roat mig hemma.

Och nu intervallat.

Var lite nyfiken på vad för kraft jag hade i benen efter morgonens trail, så det blev några snabba och effektika: 1km uppvärmning +  8x400m ca 3.30min/km (1.24, 1.23, 1.23, 1.23, 1.26, 1.21, 1.22, 1.17) + nerjogg. 

Höll jämn nivå. Försökte pressa på hyfsat i mitten, gav extra pepp av att ha ett fotbollslag på ena långssidan som peppade (haha), och sista så hittade jag lite extra kraft. Inte riktigt lika snabbt som i tosdags, men jag hade ett tuffare pass på förmiddagen idag.

Allt som allt en riktigt glad Mirre hemåt. Studsade hem helt oförstörd.

Vill bara springa mer, mer, meeeeer just nu.