Skön bild på mig och eliten. Det är lite så det känns (och är), och det gör det liksom lite extra roligt (!). Emelie som erövrar internationella lopp, Petra som satsar på toppen nu på Lidingöloppet, Jonathan som jag förstått är värsta superskidåkaren (ni vet ju hur dålig koll jag har på vintersport) och så Svanebo som vunnit allt inom trail i år.

Och så jag då. ”Jag som springer och tycker om att blogga om det”. Haha. Nej, ni vet att jag inte brukar förminska mig själv, men jag är ändå fascinerad över att ha hamnat i det där sammanhanget i lördags kväll. Utan förvarning.

Inte för att jag klagar direkt. Gilla läget deluxe liksom.

Miranda a.k.a Trollhåret. Så chockad att tröjan är på väg av nästan (?). Hantera dig kvinna..

En annan kung är förresten Trail-Per som sprang i linne i lördags. Ni vet hur jag nämnde att jag hade långärmad underställströja, buff och vantar på mig? Precis. Och då var det ändå kallt när snön dök upp…