Superhelgen i Sälen!

I fredags rullade alltså Tuggmobilen mot Sälen. Trailnördarna deluxe fyllde bilen och snabbt upp till Sälen gick det (när vi väl valt rätt väg..). På plats i fredags var det härligt fredagshäng med Salomon teamet; superEmelie och Petra och övriga crew’et. Fick lite info om att jag ”eventuellt skulle kunna ta hem 3eplatsen i 21km-touren och därmed casha in 5000kr”… haha stort frågetecken på Miranda. Say what? Jag som trodde jag hade koll på läget liksom.. men jag försökte att inte tänka så mycket på det. Ville mest ha en ruskigt kul helg! Men visst, ingen dålig överraskning direkt.

Så finalhelg i Salomon Trail Tour. Spännande värre i de flesta klasser. 10km-klasserna var långt ifrån avgjorda, och samtliga som hade chans att vinna stod på startlinjen.

Jag, Tuggarn och Kullamannen spenderade lördagsförmiddagen med att diskutera vädret mest. Och lopp. Mycket snack om vad man skulle göra 11e maj nästa år, TransVulcania (83km på Las Palmas) eller just Kullamannen (spektakulär och unik 45:a i Skåne-land).

Hängde gjorde vi mest på Notini i Torggallerian och smaskade god paj inför loppet. Jag är ovan med en start som är så sen som 15.00, men samtidigt var det riktig lyx att bara hänga  en hel lördagsförmiddag med latte och grymt sällskap.

Sedan rullade vi tillbaka till stugan och analyserade kläderna. Underställströja, linne, buff, exo-kjolen och vadkompression. På fötterna Fellcross. Mirre = Game!!! Jag hade förresten även brillor på mig.. man får ju hoppas på sol liksom.. hehe.. Fast det blev orange linser som satt på hela vägen och hjälpte mot lite piskande regn (..och snö ;).

Kullamannens fötter inför loppet.

Laddade och iskalla inför starten! Tuggarn ”kände sig sliten” och tog hem 5km-klassen. Respekt :-)

Bild lånad va JPmonstret (kul att ses förresten!)

Det här är då vad vi hade framför oss. En bana som startade med en skidbacke som sagt. Jo man tackar :-)

Obs! Kommande bilder fotades under morgonens runda på banan.

Jag började med att typ dö i skidbacken direkt. Hahaha.. sisådär 300m in i loppet….

Alltså. Det var verkligen brutalt! Den där adrenalinkicken när man kör igång, och så mosar man på i backen och bara väggar direkt. Herregud?! Alla bara rullade om mig direkt och jag svor ett antal gånger redan innan en kilometer var passerad.

Min första kilometer tog till slut 10min! 10min !! Insane! Tack för utmaningen Sälen! :D

Jag hade ju pressat värre backar förr, men aldrig såhär tidigt in i lopp. Dessutom var det gegga och myr som verkligen bet tag i benen.

Brutalstarten övergick till lite grus och därefter ut på stig. Mina fötter var cementklumpar och mjöksyrajobbiga så in i.. men jag rullade på. Strax flög några om oss snabbt som ögat, då hade de släppt iväg 10km-klassen. Själv skulle man ju ”bara” rulla 20km till med cementfötter ;)

Bara att tugga på!

Sakta, sakta, sakta men säkert så började benen komma tillbaka. Ni vet ju hur jag är, svårstartad deluxe! Uppe på fjället var sikten dålig, men det gjorde inte så mycket eftersom blicken var PÅ BACKEN. Det var SVÅR terräng för mig. Svåra passager med teknisk terräng. Stenarna var en utmaning verkligen. Jag som stukat till foten dubbelt upp iår på tävling tog det lugnt och metodiskt på stenarna. Körde inte huligan-stilen, det var ju långt kvar, och kallt däruppe. Där vill man knappast hamna i nöd om man säger så.

Strax efter 6km släppte tyngden från fötterna och löpningen fylldes av glädje och magi. Det var kyligt, men buffen och vantarna höll mig alldeles perfekt varmt. Då och då i kontakt med någon löpare, men mest i min egna lilla värld skuttandes mellan spänger och stenar och in och ur leran. Yeeehaaa!

Rullade på ganska behagligt och skojsigt den närmsta milen. Pressade mig så gott det gick i den tuffa terrängen, helt klart en fartlek! Matade på genom geggan och smutsade ner mig, och närmade mig Hemfjällstoppen efter 16km. Här var sikten dålig, det var KALLT, det snöade och det piskade lite regn i ansiktet. Benen var trötta och kroppen likaså. Konstaterade att ”sådant här härdar”, shit vad tuffa människor är. Och lite ego ”aaa.. jag är nog lite tuff ändå”. Tyckte det var mest lite surrealistiskt att jag rullade trailtourfinalen, gillade gegga (!) och piskande regn i ansiktet! Senast förra året var asfalt, sol och 20grader THE SHIT liksom… (??)

Men nu är det detta som gäller. ÄVENTYR MINA VÄNNER, ÄVENTYR!

Strax skulle det börja gå nerför igen. Nu var benen mer än väl med i matchen. Jag hade kunnat mata på i en bra stund till. Tryckte på nerför som en galning på grusvägen och rullade förbi några precis i slutet. Riktig runners high i farten med fantastisk mystisk vy över Sälen. Tänkte ”mental picture” och laddade hem ett minne för livet.

Sedan avslutades sista kilometern såhär nerför.

Ungefär hit var jag ”hyfsat ren” men det ordnade jag med en svanen-dykning ett par hundra meter innan målgång. Why not liksom.. kläderna måste ju ändå tvättas.. säger vi ;)

Magiskt härlig löpning på tuff myr. Snacka om att det bet i benen!!

In mot målet och 2a dam minsann??!!!!! Efter suveräna Emelie :-) Tusan vad roligt!!!

Iskall Mirre i mål! Tiden 2.11 säger inte så mycket egentligen. Annat än att det är en 35min efter mitt asfaltsrekord på samma distans. Så enkelt var det ju inte…

Men SUPERGLAD Mirre förstås. Och resväskan jag vann var ju bra nog, men liksom, en total3a dessutom. To good to be true ju!

Grillkorv i målgång, geggiga kramar, härlig speaker, härlig stämning, iskall temperatur, dusch, bastu, kaffehäng och lite fix och trix och sedan vidare till Bankett på Olarsgården. Jo man tackar. Älska löpevent som inte är över efter målgång!! Riktigt Miranda-style när det är mer än bara tävling.

Prisutdelning (Miranda och Salomon Trail Teamet uppe.. hihi bloggaren kan springa typ ju?!). Supergod mat i form av rensteksröra, kalventrecote och lingonparfait.. ja ni hör ju. Satt som ett smäck!

Summa kardemumma.

Suverän superhelg i Sälen. Lycklig Mirre. Slutet gott, allting gott. Bra jobbat Mr Ahlström, touren blev grym :-)

I’ll be back!!!