Att Danderydreflexen är livsfarlig, det visste jag redan! Men det är ju först nu man faktiskt vurpat så rejält att man börjat blöda.. haha oh well, alltid en första gång för allt.

Mötte upp polarn direkt efter jobbet och vi gav oss iväg. Varmt ute, hade en kortärmad underställströja och en supertunn vindjacka. Vi jagade på i mörkret. Fantastisk kväll. Fantastiskt mörker… Jag upprepar, tänk att man kärat ner sig så otroligt mycket i mörka höstkvällar. Hade man ju aldrig kunnat tro!

Danderydsreflexen är ju svintuff. Även fast man ”bara” ska jaga kompisen (som visserligen är rätt stark). Men alltså, man får jobba. Det är helt obanat mestadels och fullt av backar. NMTbanan gånger hundra i svårhet… stundtals undrar man hur man ska överleva ;) Jag jobbade på med hyfsat pigga ben. Här och var fick jag kämpa lite extra och förbannade NMT-instruktören för alla övningar igår morse.. Hehe.

Nya Salomon Sense på fötterna med grym löpkänsla på riset. Världens mest avancerade trailsko minsann, som bärs av de bästa därute i världen. Inte illa. Äntligen att jag skulle få testa!! Gilla gilla gilla! Ska utvärdera ytterligare!

I alla fall, det där med överlevnad.. Hmm.. Jag är ju känd för att vurpa en hel del, trots bra skor på fötterna. Jag har en tendens att överskatta min förmåga (öhm) och just idag gjorde jag det uppenbarligen på en klipphäll. Lyckades skrika till strax innan jag vurpade av klippan, så min polare vänder sig om och jag får en strålkastare när jag akrobatiskt spatserar av klipphällen a’la gagnam-style ner på backen. Rev upp halva benet men konstaterade att gud, jag är hel (!) och det är allt som betyder något.. Världens adrenalinkick förstås!!! Haha. Förlåt mamma, jag lovar att inte vurpa av klippor igen..

Banan är 15km lång och man sliter sig runt på 2h. Helt otroligt. Vi är ju liksom hyggliga löpare (gör 15km Extremen på 64 resp 74min på samma ansträngning ju), och ändå blir det att tiden rinner iväg. Men himlans vilket bra pass, och vilken bra träning det är! Och SÅ ROLIGT. Det kan få vara mörkt jämt nu..

Så gladaste Miranda i stan när vi rundade upp med krubb. Tack benen för att ni är med mig, för satan vad kul vi har all the time. Även om vi ska låta bli de mer akrobatiska övningarna nästa gång. 

Och så har vi gjort en bra torsdag också.

Gilla vardagsäventyr!!