Ibland tycker man att tiden går snabbt, och ibland att det var ”evigheter sedan”. För exakt en månad sedan sprang jag Ultra Trail Lago d’Orta 63km. Ingen evighet sedan. Det har hänt mycket sedan dess, och tiden har gått ganska snabbt! Tänkte lite på det när jag kickade igång en peppsväng på Trail Sverige-gruppen på facebook (joina!).

Mina nyfunna vänner som organiserar loppet har precis hört av sig om att det är 80km nästa år på längsta distansen, och att ”du Miranda, du är redan med på listan”. Haha. Då har man väl inget val antar jag. Mot Novara även nästa år ;)

Blev så glad av de fina ordern som de beskrev mig med ”sei una forza della natura lo abbiamo notato anche al Trail del lago d’Orta non ti abbiamo mai vista stanca e sempre con il sorriso….” (du är en naturkraft, viilket vi märkte på trail lago d’Orta, vi såg dig aldrig trött och alltid med ett leende ….). Hihi. Man blir ju bara lycklig! Med sådana ord så kommer man tillbaka.. garanterat!

Sedan så känner jag en helt annan sak också. Ressuget är igång igen! Ge mig Ultra Trail Lago d’Orta imorn tack! Jag har typ ingen resa bokad. Utomlands alltså. Ni behöver inte bli oroliga, det är inte så att jag klättrar på väggarna… men… hmm… så himla sugen jag blir på att dra iväg till något lopp..

Frågan är bara var och när.. Flera vänner drar till Marocco och springer inom kort. Det låter smaskigt. Bäst jag gör något år saken. Tips är välkomna ;-)