Okey, efter att välkomstbrev skrivits och allt annat möjligt bearbetats och funderats på. Så är det ju dags för tredje fokuset. Suss älskade små döttrar Moa och Melina. Som typ hängt på mig sedan jag kom, jag är världens mest populära bland barn ju, för att jag jagar dem tills dem ger upp? ;) Tar ju timmar med Melina, den tjejen ska syssla med uthållighetsidrott. Hon knäcker ju mig, och folk säger att jag har kondition….

Hursomhelst. Helt träningsfritt för min del idag. Även om viljan att kasta på sig en pannlampa och upptäcka ön i mörkret FINNS så har jag valt att inte ta med mig löparkläderna. Det har varit mycket löpning i veckan (totalt ca 10h träning varav ca 8h löpning), och efter gårdagens NMTpass med en hel drös intervaller kändes mitt knä ömt (!!!) för första gången på en riktig evighet.

Ni vet ju hur jag har tjatat om mitt knä hela året, och vilken lycka det är att kunna lita på det igen. Att få springa så många mil, mil och mil igen. Det är ingen fara idag, det är inte ömt det minsta, men det är tillräckligt för att ge mig en tankeställare och bli lite mer restriktiv. Så även om det tog EMOT så lade jag inte ner några löparkläder. Så jag kan inte springa idag, och ej heller imorn när resan fortsätter på viktigt möte i Borås.

Men men. Jag är ju positivast i världen i världen (har jag hört?) så jag ska väl överleva detta.

Håller på och funderar på morgondagen. Det är en ganska stor grej för mig.

Bäst jag borstar håret!