Alla som inte testat att bylsa på sig löpkläder och pannlampa och bara härja rakt genom skogen, bör testa det! Även om det är -14 grader ute!

Det är en frihetskänsla deluxe. Det är härligt att slippa köra invanda spår. Det är häftigt att bara vara i mörkret. Förstås slitsamt att följa en starkare löpare (som vilat hela veckan pga ”lite snuva” medan en annan tränat varje dag)… och drev med en lite när man kom på efterkälken. ”Meh, vad håller du på med?” 

Haha… jo man tackar ;)

Äh, Ericen fick inte vänta länge. Jag jobbade på. Upp och ner och hit och dit skuttade vi runt i mörka Ursvik. Hälsade på de få skidåkarna och rådjuren som vi skrämde upp.

Någon timma senare avslutade vi med klättring (ja, bilden är ett montage, jag klarar inte av sådant där) innan vi rundade iväg till ett stammishak för TNT-möte.

Jag var så ruskigt mätt halvvägs genom wrapen, men oj så god den var! Och man lämnar ju inget på tallriken ni vet.

Därefter var jag så mätt att jag nästan mådde dåligt. Tror ni inte att det var den gången (och ENDA GÅNGEN HITTILS EFTER ALLA MINA TUSEN TILLFÄLLEN PÅ DETTA CAFE) som ägaren ville bjuda stammisen på en liten kladdkaka?

Hahaha… jag dör. Lojal kund vad.

Jadå. Den var supersmaskig. Helt mjuk och varm i mitten!!

Men herregud vad jag är mätt nu… 

Himla bra kväll alltså :-)