Flög fram!!

Tanken var gymmet. Men solen sken så vackert så jag skuttade ut. 5 plusgrader. Vanliga tajts och asfaltspjucks. Benen pinnade på enkelt och jag njöt av att vara stark och snabb.

Rullade inåt stan i full fart och det kändes alldeles för enkelt. Kände mig halvt odödlig faktiskt. Fasiken vänner, det är ju det HÄR som gäller; hitta det där som gör att man känner sig starkast i världen?! (Sedan kanske också den där som också får en att känna sig starkast.. Hehe men jag har en av två i alla fall..)

Jag kände att det gick snabbt, fastän ansträngningen inte alls motsvarade tempot. Stannade endast vid rödljus och drog skuttande på farten på alla möjliga raksträckor. Det var helt fantastisk känsla i benen. Jag körde ju styrka igår, borde de inte vara trötta? Och snabbdistans i förrgår?!

Vid 7km var jag tvungen att kolla snittet. Herregud! 4.17tempo i snitt, det är ju snabbt ju!

Haha.. Och bara därför, för att jag bestämde mig att det skulle bli fortsatt snabbt var de sista 3km jobbigare än första 7km… Såklart ;-) men så värt!!

Att få trampa in en mil på 42.44 (4.16/km) idag på det ganska enkla sättet var tametusan en liten glad överraskning !

Och fåglarna kvittrade.

Våren och formen kommer tidigt iår?!