Jag har känt av knät lite. Typ. Blä.

Inte ont i knät. Absolut ingen känning i knät. Bara att det sagt ”jag existerar”. Och vet ni vad. All ont-i-knä?-ångest jag har inombords kom över mig idag. FYFAN. Aldrig. ALDRIG. Aldrig igen. 

Jag får inte tappa respekten för högerknät igen. Senaste veckan blev det ca 12h träning varav 80km löpning. Löpning ingick i 6 av 7 dagar. Misstag nr 1 alltså. Jag MÅSTE tvinga mig till lite mer löpvila. För att styrketräna gör jag ju. Men jag måste ha ett annat alternativ till konditionen igen. Ingenting annat är okej.. Dags att ta fram racercykeln med andra ord.

Ont har jag ju verkligen inte. Men 8 mil hade gladeligen fått vara 12mil om jag hade vågat. Orken är det ju aldrig någon direkt fel på. Fakk. Förbannade skit. Även om jag antar att det är lite positivt att vara medveten ibland.

Därför har jag, och bara därför, promenerat bort denna fina dag. Löpvila idag.

Om det är något jag inte har ”råd” med så är det att skada mig igen. För mycket hänger på att jag ska vara hel. Så jag kapar ännu fler av skitmilen och tar mig en funderare på vad jag ska fylla ut tiden med när jag inte ska springa 6 av 7 dagar.. ;)

För övrigt. Mars månad. Det blev ca 31mil. Mjao. Hur många skulle det bli om jag försökte bygga mängd egentligen.. Men men. En himla massa styrka också, och totalt antal träningstimmar blev 43st.

Och ja. Jag ser ut precis som vanligt :)