Man brukar väl ändå sega till sig först på eftermiddagen på fredagar?

Nej skärpning. Uppe med lockat hår och första kaffekoppen innan sju. Ingen morgonmilitärträning dock. Jag känner mig fortfarande inte riktigt hundra efter influensa+löparresa+karusell om jag ska vara helt ärlig. Försöker varva ner huvud och kropp, och ladda upp inför Kullamannen nästa lördag.

Åh jag önskar verkligen att jag kände mig i den form som jag hade förra året. Då hade jag borrat ner skallen och KÖRT. Kommer ni ihåg att jag vid denna tid förra året fortfarande var en asfaltsfantast? Jag gjorde min snabbaste halvmara i livet. Fyfan vad jobbigt det var, minns jag. Kolla bara vilket leende jag har på bilden, är helt förstörd. Och lycklig förstås, med snittpuls 193 under löpningen.

Känner att jag ligger efter lite med både formen och förberedelsen inför Kullamannen. Jag måste läsa på och förbereda mig mentalt. Jag är EXTREMT SÄLLAN oroad inför lopp, men jag känner mig för ovanlighetens skull ganska nervös. Och då har jag ändå bestämt mig för att jag inte kommer ha någon målsättning utan ta det som det kommer. Ändå nervös.

Men vem blir inte nervös av sådant här??

Dags att peppa igång och bli lite stursk igen!

(Och komma iform på en vecka.. hehe. Tokigare saker har ju hänt).