Hejsan på er. Här börjar det bli kvällen. Minst sagt. Klockan passerar snart midnatt och Miranda är inne i sin vanliga rytm. Helt dåligt jag vet, men jag är fan piggast vid midnatt ändå ibland. Får se om jag ska lyckas ställa om knopp och kropp de närmsta dagarna. Sjutton jag behöver ju hitta tilbaka till LITE rutiner i alla fall. Småbarnsmamsen har gått och lagt sig liksom kottarna också. Tänker på allt man kan och borde göra. Egentligen sådant man kanske ska släppa ibland, men vad tusan. Tänker att jag själv borde försöka komma i stark form igen. Tack och lov är överträningskänslan efter influensan äntligen förbi. Det krävde bara ett Ultralopp inkl. dödens zon samt ett överväldigande fjäll-läger på maxad energinivå. Sedan är jag liksom fit for fight igen?! 

När jag for ner Stockholm – Gränna så tänkte jag på just Stockholm – Gränna.. långlöpningen Gränna 300 som jag och Suss sprang för 1,5 år sedan. Wow. Det var så oerhört stort, och är så än idag. Alla upplevelser och erfarenheter. Fast jag skulle inte göra 30mil landsvägslöpning igen. Då skulle det få inkludera fjälltoppar och skogsgegga. Men ändå. Häftigt. Känslan av att rulla ner mot hamnen med endast några ynka hundra meter kvar efter 7 dagar på vägarna i löparskor. Det var HÄFTIGT. Vissa känslor behåller man mer än andra.

Samma resa ska göra igen. Långlöpning. Med ryggsäck. Och höjd och stig. Och gegga och fjäll. Och människor förstås. Tankarna ska bara redas ut tillräckligt väl. Jag har ju liksom kommit på en toppenidé. På tal om allt man kan och borde göra alltså.

Ska slumra lite på idén bara. Sov gott ni andra. Jag ska upptäcka trail på ön imorn.