I lördags mötte vi upp ett litet gäng i Vallbo för en lång och härlig tur runtom fjäll-leder som jag aldrig tidigare skådat. Jag var riktigt laddad. Dock hade vi ju inte legat på latsidan på fredagen direkt med ca 1800 höjdmeter och 5h ute i spöregn. Skutans topp hade ju tagit lite energi haha.. Men Spa och go-middag löste uppenbarligen det problemet, för att mina ben lufsade på fint på lördag morgon när vi satte igång.

De härliga fjällmänniskorna vi fick med oss var Erik, Karin, Malin, Sarah och Elisabeth samt Katrien. Och de var ju klädda för typ snöstorm med windstopper-byxor och underställ osv. Herregud, så när det blåste lite tänkte jag att jag kanske var lite illa ute med kjol och grejer? ;) 

Oavsett, vilken dröm att få springa här :) Och vi begav oss raskt mot Grönvallen innan vi passerade Issjödalen tror jag det hette, samt såg Kungens jaktstuga och begav oss på jakt mot Pyramiderna. Jag bara njöt till fullo. Nej det SER VERKLIGEN INTE UT SÅHÄR VARJE DAG I MITT LIV. Världens största leende även om vinden blåste på lite.

Grönvallen

Och platån (eller var det nu heter på fjällspråk) när vi sprang mot Pyramiderna var ju för grym. Helt plötslig har man klättrat upp till 800 höjdmeter och så får man springa på en enorm flack ”platå” och blicka ut över den vackra fjällvärlden. Där vill jag anordna en brännboll-tävling… 

Mot Pyramiderna!

Uppe på en pyramid. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig inför långpasset. Frågade Eric om det är ”riktiga pyramider”?? Men visste inte riktigt vad jag menade med det heller.. haha.. Men det är naturen som skapat dessa fantastiskt vackra ting. Kunde inte låta bli att ta mig upp och springa en sväng på dem.. om man nu får/bör göra det kanske jag ska låta vara osagt. Once in a lifetime.

Karin & pyramid!

Sällskap!

Issjödalen, på väg uppåt mot Pyramiderna

Naturliga hinder bjuder in till äventyr

Kungens jaktstuga

När vi lämnat pyramiderna begav vi oss vidare mot Lunndörren. Ni vet ju redan att jag inte är fjällguiden i gänget, utan det var Eric som hade sytt ihop dagens pass. Han hade till och med hittat en stig som Ahlström med sina 18 år i området ännu inte hunnit springa :) Fick mig att fundera på hur många år jag skulle behöva för att avverka alla leder i dessa trakter.  Bäst jag börjar räkna på det där ;) höhö. Nej men, området är som sagt inte vad jag är van vid, och det är såklart man blir lite kär då. Ska bli väldigt roligt att få ut TNT:are på dessa leder också nu i september.

Till slut dök vi i alla fall upp i Lunndörren.

Världens vackraste lunchplats??!

Nu hade det dessutom blivit varmt också. För en Stockholmare som jag (och fortfarande ny med fjällvärlden) så är det helt fascinerade att det finns ”nödstugor” som man kan gå in i hursomhelst på olika platser. Vadå, är det ALLTID öppna? För alla?!

Man har väl blivit lite skadad av att bo i en storstad där man ska låsa alla skåp, bilar och boende osv, och där man blir bestulen hej vilt på cyklar bara man lämnar dem 2 min utanför butiken. Jag vet inte, nu låter jag nästan lite väl cynisk.. men vad jag menar är att det är så JÄKLA SKÖNT att springa på motsatsen. Öppna stugor. För alla. Med sängar, gas-spis osv, och allt stannar kvar.

Jag gillar fjällen helt enkelt. Det är liksom en annan mentalitet känns det som..

Sedan blev det att härja på teknisk trail!!!! ÅH!!

Här var det rejäl runners high för min del, vi flög framåt! :D och dessa ben var inte dem jag satte vurp-rekord med förra lördagen i Skatås. Nej nu fungerade dem äntligen på bästa sätt. Det är en fröjd att våga trycka på bland stenar och bäckar och rötter och ändå känna kontroll och fartvind. Stor lycka!

Avslutningslöpningen gick några kilometer längst med en stig som avslutades i Vallbo där vi kom ifrån. Nu var värmen här och t-shirten på. Med facit i hand hade jag ändå lyckats pricka rätt kläder.

Och den här bilden talar ganska mycket om hur väl vi hade det. Totalt ca 6h i löparskor ute med nya och gamla vänner, i nya miljöer för min del, och med nya minnen att plocka fram när storstaden känns tråkig ;)

Stort tack för denna turen ni som var med. En härlig dag att minnas!!!

Och inte blev den dagen sämre av att vi avslutade den med Megaburgare på Broken i Åre. Jag höll på att smälla av. 2x175gr- biffar. HER-RE-GUD. Jag fick se mig besegrad av burgaren då jag inte fick i mig hela. Men ack så gott. Löpning, vänner, mat och fjällen. Så bra recept på en bra dag!! :)