Jag om någon har ju egentligen ingen rätt att längta efter äventyr. Det har ju varit hyfsat många i år trots allt. Ändå så skriker benen efter något roligt att springa på. Det är som om man inte har en törst som någonsin är möjlig att släcka.

Den här bilden har jag fått skickat till mig efter CCC. Vi kanske inte är många som stannar upp, rättar till håret och ler inför kamerorna på årets viktigaste lopp, men några av oss finns. Enda direkta nackdelen med bilden är att den enorma törsten efter äventyr liksom dubblerades…

Dessutom var jag ute och sprang i det mörka spåret igår och benen trummade på oerhört fint. Det känns som att det finns en hel del kraft att hämta där igen. Egentligen borde jag se fram emot en bra träningsvinter, men det känns inte som att det räcker. Det känns som om jag behöver något mer. Tävlingsjakten har påbörjats misstänker jag.