Nu har det gått en hel månad sedan CCC och ärligt talat så känns det som flera månader. Hur kan det bara vara ynka 4 veckor sedan jag var i Chamonix och sprang?!

Det som i alla fall är spännande med kroppen efter en rejäl urladdning är att känna hur den sakta men säkert kommer tillbaka. Visst sprang jag redan veckan efter loppet på vårt läger i Storhogna och visst sprang jag lite på vårt läger i Edsåsdalen veckan efter det, drygt en halvmara som längst. Jag har även sprungit på och lett en drös med pass där jag har behövts på TNT.

MEN det var först förra helgen(!) som jag faktiskt sprang för min egen skull. Alltså INTE i någon form av ”tjänst” sedan loppet. Jag har ju försökt springa så lite som det är möjligt när man trots allt jobbar med träning.

Så nu är det äntligen dags att kicka igång livet igen. En bra träningsvecka har gått till ända förra veckan och den här ser ut att bli ännu bättre. Jag kickstartade med militärträning igår morde, snabbdistans igår på lunchen och backintervaller igår kväll. Det finns kraft (!) och spring i benen (!!) som saknats i flera veckor pga CCC förstås.

Det är magiskt att få känna sig stark igen på allvar, inte bara ”stark nog för att leda ett pass” utan att benen vill pressa sig igen.

Nu på lördag blir det långspring igen och nästa vecka lite mer kvalitetsträning. Jag är dock sugen på ett lopp i höst innan säsongen är över. Vill ha någon liten minirevansch och faktist gå i mål ;) Frågan är bara var och hur och när?

Vi får se. Jag har några ideer…