Länge så tänkte jag att ”SwissAlpine och Gränna-löpningen ihop blir omöjligt”. Jag tvivlade. Vem tror jag egentligen att jag är; att jag pallar med båda?
Men så blev långlöpningen enklare och enklare, och jag pratade med flera SwissAlpine-löpare; Uppenbarligen är man inte så sliten när man väl kommer i mål eftersom man tvingas gå långa sträckor. Samtidigt löpte jag mil som jag sov timmar helt plötsligt. Tron på mig själv blev starkare.
Det är såklart att det är en utmaning att fixa både upplevelserna – men en överkomlig sådan. Visst kommer jag att få slita och pressa kroppen; men samtidigt kommer jag inte maxa. Jag har inga tidsmål och jag ser fram emot utmaningen. Att springa, springa långt. SwissAlpine med sina 2700 höjdmeter och syrefattiga luft; och Sthlm-Gränna med 7 dagars marathonlöpning.
Varför? Jo för att jag tror stenhårt på min långlöparkapacitet nu. Jag är säker; jag kan.
Så nu finns det inga tvivel alls. Andra kanske tycker att det är lite i mastigaste laget, medan jag mest funderar på hur länge jag ska vila efteråt innan jag kan springa intervaller igen.
Så självförtroendet är med mig till 100%. Och ska man klara av något så måste man tro på sig själv. DET GÅR HAND I HAND. Bara så ni vet :-)
Oavsett vad du gör; tro på dig själv!
Framförallt ska du tro på dig när du möter tvivel utifrån. DÅ måste du tro på dig själv extra mycket. Jag vet inte hur många ”är du helt tokig” jag har mött det senaste året. Speciellt folk som inte vet ett humm om vad dem snackar om.. och inte tusan säger jag ”är du helt tokig” när de berättar att de har supit bort 3 veckor i hängmattan.
Man gör sina egna val och man ska respektera andras val. En liten parantes.
Haha, nej fast ibland skulle man vilja säga det till dem som faktiskt supit bort hela semestern!
Ses imorgon! :)
Hahahah! Klockrent det där med hängmattan! :)
Mycket bra parentes! Med all respekt, hur kan det vara mer normalt att sitta i soffan och titta på TV än att springa? Enligt den forskning som jag har valt att få min uppmärksamhet så är vi människor gjorda för att springa, inte för att sitta ner :)
Miranda – riktigt bra slutparantes!
Klart det kommer att funka och om du är sliten efteråt – so what? Det är väl lite en del av att pressa sig själv och utmana sig? (dessutom så är man mindre förvånad över det än de som vaknar upp bakis efter sina ”hängmattefyllor” de verkar alltid bli förvånade över att de är slitna ;) )
Som jag sagt förut, jag tycker du är grym och det krävs ändå ett visst mått mod att utmana sig själv till sådant som många tycker är ”extremt”.
RESPEKT!
Peace-out! (fist-bump á la järnmän ;))
/Karin (kaffekarin, triathlonsupporterkarin eller helt enkelt Karin)
Haha solklar parantes!
Känner verkligen igen mig i detta, vet inte hur många gånger folk har talat om för mig att jag är knäpp. Men det tar jag bara som en komplimang. Dessutom, såklart, har du en bra slutparantes. Jag hoppashoppashoppas att jag kan hålla mig hel och kan följa med på ett av era långäventyr snart.
Ha en underbar semester, men med den här planen tvivlar jag inte på att du kommer få det. ( :
Tack för ännu ett inspirerande inlägg :) Nu ska jag ut och springa!