Jag har långlöparcravings..

Eller ultracravings egentligen.

Blä på snabbhet. Jag vill springa LÅNGT.

Jag har helt klart ambivalensproblem. Förklarade för min vän Bernt att jag ”satsar på snabbheten nu” och inte kunde vara med på något långt ultrapass i helgen. Han undrade när jag skulle ”bli som vanligt igen?”.

Haha.

Såhär glad blir man av ultra i Schweiz…

Jag vet inte. Efter att alla sprang i Skövde i helgen; 6h, 12h, 24h och 48h (och min facebook fylldes upp av ultrauppdateringar varannan minut) så har jag haft ultracravings. Alla ultravännerna som rockade loss på banan.. ni var GRYMMA! Och så Sandra som var iväg och sprang Ultra Trail Mont Blanc (ungefär världens coolaste lopp…)

Så nu kom den sidan över mig. Crap. Springa långt och länge. Mmmm….

Så en sista-minutare till Karlstad 6h i helgen känns mer lockande än tidigare.

Ska försöka låta bli, men man ska aldrig säga aldrig…