OM jag inte fått intervallsällskap av Thomas hade jag aldrig kommit iväg och OM Jenny inte höll funktionella styrkepasset på gymmet hade jag aldrig kört!

MEN Thomas kom med och körde intervaller OCH instruktör Jenny höll i passet vilket resulterade i att jag kom iväg, och fick ett sketa-bra intervallpass och sedan ett sketa-bra styrkepass!!!

Jag var inte mig själv innan. Jag var inte ens människa innan! Överdosera koffein var en UNDERDRIFT idag. Jag var redo att säga hej till sängen och låta drömmarna fylla min tisdagskväll. Skallen var väck.

MEN.

Jag fick intervallsällskap av bästa killpolarn och insåg att favoriten höll pass på gymmet direkt efteråt. Det skulle bli tajt. Men det skulle gå! Skit också. Jag kom iväg med andra ord ;-) jag som så sällan har motivationssvacka tog gladeligen emot hjälp idag. Och uppjoggen var seg. 6x1000m var skrämmande. 4tempo kändes långt bort.

Men det lossnade!

Så snart jag lämnade 6tempot och pumpade 4tempo så kom kroppen igång?!

Jag hade bestämt att jag inte skulle pressa för hårt på tusingarna, utan försöka ligga kring 4min/km. Och konstigt nog kändes det ganska bra, rent av ”behagligt”. Missförstå mig inte. Intervaller är aldrig behagliga när man snittar ca 194 (av 205) i puls.. men eftersom taktiken var att inte pressa på max utan hålla mig kring 4min/km så kändes det ändå hanterbart.

3:e och 4:e tusingen blev helt klart lite tuffare, men jag plockade fram lite kraft i benen och puls inombord, och drog upp snittpulsen till 197.. haha. Jag är så van vid hög puls att jag knappt blir förvånad längre…

6x1000m: 3.49 – 3.52 – 3.57 – 4.03 – 4.00 – 3.54 (Stabilt!!)

(och jag längtar efter ett par sjukt pigga ben och en snabb milbana. DÅ JÄVLAR).

Sedan kan man ju tro att man är nöjd där? Nej, jag hade på något sätt lovat Thomas ytterligare 6x400m i ett svagt ögonblick. Ett ganska bra tips att mosa på lite mer, man må tro att man är slut – men det finns mer! En kort mellanjogg och sedan på’t igen,

6x400m: 1.24 – 1.17 – 1.27 – 1.28 – 1.29 – 1.18 (tempo 2.40 – 3.20min/km). Haha. Sista intervallen kunde jag inte låta bli att mosa upp pulsen över 200. Bara för att… Jag var Bolt liksom.

Rätt trötta lirare efteråt med andra ord. Thomas var lite snabbare än mig idag, men jag var rätt nöjd med mig själv. Från TV-soffan till 4fart liksom.

Nästa grej är då att jag kubbar som en galning mot gymmet och är 10min sen till Jennys pass, kastar mig in likt den höjdhoppare jag var i morse och ler ursäktande…

Med maxpuls strippar jag därefter av mig mitt blöta intervall-linne och svetten lackar som aldrig förr! Försöker komma in i nästa övning och får slita med mina stackars intervallben.

Men jag är game – jag är med – jag är tillbaka!!!!

Jag kämpar och kämpar. Vi kör ben, axlar, mage, höfter, core, rygg m.m. och jag kämpar på. Sista övningarna när jag kör en fällknivsliknande övning och jag är slut i varenda muskelfiber i kroppen, det gör ont i magmusklerna och jag känner av kramp i fan varenda muskel, så hinner jag ändå reflektera mig fram til att man bara GOTTA-LÖV-IT. 

…och jag är mer än nöjd när vi är klara. 50min svett hinner jag avklara med mjölksyrade ben. Och som alltid en kompromiss när man kör styrka direkt efter kondition, men det är det värt. Så värt.

Jag är mörbultad och lycklig. I mitt sedvanliga rus. Vaken. På G.

Och jag undrar hur jag ens kunde fundera på sängen innan?!

..och ja.

Det blev en bra tisdag liksom.

Heja alla er andra också !!! Rock ON!! // Från en trött men glad Duracell.