Min sambo är en Kayano-mördare. Ja, jag erkänner. Jag bor tillsammans med en Kayano-mördare.
Vi städade och min pojkvän kom fram till att mina Kayano skulle slängas.. och så bara slänger han dem i papperskorgen?! Utan minnesstund eller något alls. Mina älskade Kayano!
Det är liksom inte vilka Kayano som helst. Det här är Kayano med stort K. Det här är de första av många Kayano. De här är min älskade Kayano.
Jag kommer minnas dem med kärlek. De satt som ett smäck och det var kärlek från första stund när jag testade dem, det var onsdagen innan S:t Eriksloppet 2006. Närmare bestämt den 30:e augusti. Ja, jag minns. Men sen är jag lite speciell också.
De gav mig sluttiden 1.38 på halvmaran bara 3 dagar senare, och då visste jag att jag hade hittat hem. Verkligen. Snabbt därpå blev det Lidingölopp och 2.38. Skorna var helt rätt.
Så nu säger jag hejdå till min första löparsko-kärlek och gamla trotjänare. Jag har nog inte sprungit i dem sedan 2007, och promenat i dem sedan 2008.. så kanske är det dags. Dags att gå vidare.
Just nu använder jag deras barnbarn på fötterna. Det är ju familia i alla fall.
Ska man spara sånt? Någon som förstår mig?!
Men stopp och belägg.. Hallåååå.. Kan Du inte fiska upp dem ur soporna innan han i hinner ut med dem??? Hade min man gjort så hade han fått på moppo ;) Klart Du kan spara dem om Du vill! Vissa saker betyder mer än andra – och råkar det då vara ett par slitna löparskor med stort K, ja då är det så!
Ha en mysig helg!
Jag förstår dig men har inte plats för rolig sentimentalitet (heter det så?). Men jag tror att min skor från min första mara finns kvar nånstans. Kanske skulle rama in dem?
hahaha…jag har en hel hylla fulla av skor som jag knappt använder. Dock snarare av det högklackade slaget. Min sambo skulle säkert tycka att vi kunde slänga hälften. men de är ju så FIIINA. Löpskor har jag inte så många, men har hittills aldrig slängt ett par. Skor är helt enkelt heliga för mig. /(En gång gav jag bort ett par skor i Indien och en annan gång skänkte jag bort löpskor till behövande i samband med nåt lopp)
Problemet brukar ju vara plats, men har du det så varför inte :-)
Ja! Man måste spara allt med minnen knutna til sig! Tills man blir en knäpp sop/tidningstant. Då kanske man kan rensa. Eller äh, bygga gångar i hemmet så man når fram till det nödvändigaste! :P
Jag älskar mina Kayano så mycket att jag fortfarande inte har lyckats byta ut dem. De var med om sitt första maraton -06… Har gått och funderat på hur jag skall pensionera dem utan att det skär i hjärtat och nu tror jag att jag har hittat lösningen; http://www.shoe4africa.org.
Ps. fotar de flesta bilderna med min Nikon D5000 ds.
Hoppas du har haft en bra lördag .. bortsett att han mördade skorna :P
Men vilken läskig typ! Fast man brukar komma över dem om man får nya (alltså skor; byte av kille är lite mer komplicerat) ;) .
Ha ha,det är såå roligt att läsa dina inlägg, man sitter här och skrattar för sig själv!
Men jag håller med! Kayano äger!! he he