Med att upprepande gånger nämna att jag sprang utan ansträngning genom maran på 3.38 så ber jag innerligt om ursäkt. Jag ska försöka förklara mig.
För det första är jag ledsen om jag låter som en dryg människa överhuvudtaget, det är jag inte. Jag kanske skrev lite för många gånger att det var enkelt att ta sig in på 3.38, men jag tror mest att det var för att jag behövde boosta mitt eget självförtroende en aning. Det har känts tungt i spåret, det har känts tungt i skallen och bara känts tungt överlag kring Berlin. Jag är nervös inför Italien och behövde helt enkelt få känna att det var ”enkelt” igen. För att på samma gång kommer jag inte ifrån att jag känner mig halvt misslyckad som inte lyckades samla ihop tillräckligt med mental kraft för att ge mig fan på banan – och åtminstone försöka gå för PB. Ni vet ju vad jag brukar säga, man misslyckas inte så länge man försöker. Och jag försökte ju inte ens.. så..
Sedan är det som vanligt när det gäller löpning. Du skall alltid utgå från dig själv. Jag har nog skrivit det så många gånger under min tid som bloggare att några tycker jag tjatar. Men UTGÅ IFRÅN DIG SJÄLV. Jag vet att 3.38 är en fantastisk tid för många, och jag vet också hur jag var lyckligare än lyckligast när jag gjorde 3.35 våren 2010. Det var så otroligt stort!
För att såhär är det. Det är stort med marathon, oavsett tid.
Jag menar inte att förminska distansen, jag menar inte att förminska tiden. Jag menar verkligen INTE att förolämpa någon. Det vet ni som läser denna blogg, eller jag hoppas i alla fall att ni som läser känner mig så pass väl vid det gär laget! Om jag har formulerat mig dåligt och på något sätt illa så ber jag som sagt om ursäkt.
Jag har nämnt det förr och jag säger det igen, det är DIN resa det handlar om. Inte mitt tempo, inte mina lopp. Inte mina ord. Inte mitt jidder. Inte mina distanser. Man ska aldrig jämföra sig med andra. Man ska fokusera på sina egna framsteg.
Summa kardemumma. Jag menar inte på något vis att ”skryta” över Berlin Marathon-resultatet. Jag behövde känna att det gick okej, för min egen skull. Jag behövde känna att jag kan rulla runt ett marathon i hyfsad tid relativt enkelt. Inte för att såra någon annan. Jag har under 3 års tid fokuserat på min egen löpning i bloggen och det är så det fortsätter. Aldrig för att på något sätt förolämpa eller förminska någon annan. Och det vet ni. Men jag fick mail, så jag upprepar detta.
Jag behövde ett litet kvitto. Jag var inte på topp när jag reste (omständigheter utanför bloggen). Jag behövde en okej resa. Jag behövde 3.38 enkla. That’s all.
Förlåt om jag formulerat mig illa :-(
När 3.35 i Milano var det största som hänt..
Du skriver så bra och jag hoppas alla förstår. Du måste fortsätta att ha din egen åsikt om din egen prestation. Jag kommer ha min om min. Annars kommer jag aldrig bli nöjd med mina tider om jag ska jämföra mig med andra!
Här finns en läsvärd krönika som beskriver det svåra i att värdera sin prestation. http://jogg.se/Artiklar/Artikel.aspx?id=818
Jag ser fram emot din berättelse från italien. ;)
Tack Maria för din kommentar :-)
Hej Miranda,
Jag brukar inte läsa kommentarerna och tyvärr inte heller kommentera din fantasiska blogg(dåligt av mig).
Jag tycker att din blogg är fantastik och inspirerande. Och du är ju grym!! Jag blir så peppat till min egen träning av att läsa om din träning och tävling.
Som jag läser i inlägget måste det vara personer som kommer med tråkig kommentarer till dig och som kanske engtligen inte mår så bra i sig själv och sina prestationer. Vi är ju på olika nivår i vår löpning och vi måste ju alla titta på oss själva och jämföra oss med oss själva.
Jag tycker att du ska forsätta att formulera dig som du alltid har gjort! Det är ju en del av din blogg!
Kramar från en beundrare ;)
Hejsan Elise!
Åh vad ska man säga, tack så jättemycket för att du tog dig tid för att kommentera, för det gav mig så otroligt mycket att läsa! :-) :-)
Blir så glad och tacksam för dina ord, och de är sådana ord som verkligen ger mycket, och definitivt gör att man fortsätter!
Herregud, om Isabellah Andersson skulle stappla in på 2.45 skulle hon vara väldigt missnöjd med tiden. Såklart. Hon tränar ju som ett as. Du tränar mer än de flesta och har gjort så några år, för dig kommer 3.38 kännas lätt. Hur någon inte kan förstå det är ju helt otroligt.
Hejsan Mikael! Jag vet, PRECIS! :-)
Det gir meg alltid stor glede å lese bloggen din, og du har ikke formulert deg ille:) Som du sier så kan du ikke sammenligne deg med hva andre gjør. Det er ditt liv. Jeg syns det er helt fantastisk å lese om alle opplevelsene dine, og det daglige løpelivet ditt. Du får alltid frem smilet hos meg, og er en stor inspirasjon. You go girl! Godt jobbet!
Tack så jättemycket för dina ord Sonja! :-)
Stackars människa! Den skulle verkligen behöva lite mer självkänsla.
Du ska inte ha dåligt samvete för att du har skrivit om dig själv och din prestation. Du har inte sagt ett ont ord om någon annans prestation och jag gissar att du inte ens skulle komma på tanken att göra det heller. Så, fortsätt att vara stolt över dig själv. Alldeles för få som är det.
Mer självkänsla till folket!
Om Miranda hadde løpt på 3:38 og vært misfornøyd så hadde det vært en ærlig sak. Nå løper hun på 3:38 og sier at hun kunne løpt på 3:10! For meg er det litt vanskelig å forstå. Virker som Miranda er klar over at formen er langt unna PB, og derfo ikke tør å satse 100%, for hun vet at hun ikke vil lykkes. Synes hun kan være ærlig på det.
Har selv løpt endel maraton og selv når jeg vet at formen ikke er på topp løper jeg det jeg kan.
Nu läser du slarvigt, eller om det är språkförbistring. Miranda skrev inte att hon hade kunnat springa på 3.10 h om hon hade velat. Hon skrev ”Jag ska göra 3.10 någon dag, men innan dess ska jag springa berg.”
Däremot tror jag nog att Miranda hade kunnat springa på 3.10 om hon hade satsat på Berlin och ägnat sig åt lite specifik maratonträning månaderna innan. Men nu gjorde hon av olika skäl inte det. Jag tror också på sikt att Miranda kan springa en bra bit under sub 3.00 h – om hon om några år ger sig på en gedigen maratonsatsning.
Sedan kan jag förstå att det kan bli mentalt påfrestande med alla förväntningar. Måste man göra som andra förväntar sig? Ibland måste man nog istället göra vad man tror är bra för en själv för att inte slita ut sig. Jag har en lillebror som är ungefär i samma fas i livet som Miranda just nu, fast han ägnar sig åt bodybuilding. Precis som Miranda så håller han på att starta upp en egen verksamhet och det tar massor av tid och – framförallt – energi. Han skulle egentligen ha startat sin första proffstävling i höst men bestämde sig för att avstå eftersom han inte hade kunnat gå all-in. Träning och mat fungerar bra, men utan ordentligt med sömn och vila samt ett 100% fokus så tappar man en hel del. Visst kan det handla om en rädsla för att misslyckas. Men det kan också handla om en rädsla för att bränna ut sig och att allt man gör – den egna verksamheten, den egna träningen, tävlingarna – blir halvdant. Både min bror och Miranda är unga och de ägnar sig åt sporter där det tar många många år att utvecklas i. Det finns allt tid i världen att ta det lugnt och inte stressa!
Christian, det har blivit ett missförstånd. Jag skrev ”en dag tänker jag göra 3.10” inte att jag hade gjort 3.10 om jag försökt. Om jag hade varit på banan med en riktig maratonsatsning kanske jag hade kunnat ha chans på nytt PB (under 3.20) Men jag kunde inte satsa för att jag var inte mentalt och fysiskt med i matchen så pass som det krävs för att orka kriga 42km i söndags.
Jeg forstår at en blogg også skal være underholdning og derfor kan det være ok å overdrive av og til og sette ting på spissen. Til 99% synes jeg bloggen er veldig underholdende ikke minst pga mange innlegg. Når det gjelder innlegget fra berlin synes jeg imidlertid det ble litt ”drygt”, selv du blir vel litt sliten av å løpe på 3:38? Nok om det. Stå på Miranda, synes du har en kjempebra blogg og du er en super jente/dame?
Min neste maraton blir sannsynligvis Edinburgh i maj, kanskje du kan løpe sub 3:20 der, eller 3:10?
Äsch, du ska inte behöva försvara vad du skriver. Har följt bloggen länge och är sjukt imponerad över att du lyckats bygga en så stark kropp som fixar alla dessa lopp. Tror det var helt rätt att ta de lugnt nu och fokusera på Italien – ser redan fram emot den race rapporten!
Jag har själv en lång väg kvar, men med inspiration från din och andras bloggar kommer jag nog dit så småningom!
Jahaja. Jante har visat sitt fula tryne igen. Jag säger som Lena Nevander-Friström (salig i åminnelse). ”Jag fattar inte varför alla ska vara lika. Lik betyder död och då är det bättre att vara olik”.
Heja dig, Mirre! Ses i New York!
Men ÅÅÅHHHH om det hade varit en kille som skrivit ditt 3,38-inlägg… Det här inlägget var ungefär för långt – du kunde ha skrivit ”ursäkta om jag sårat någon med mina funderingar om MIG själv eftersom den här bloggen bara handlar om MIG och inte om DIG”. hur många inlägg läser man inte per DAG om män som ”skäms” för att de inte persat vid precis varje lopp, och där man har ”skamgränser” som hindrar reggning på funbeat eller jogg. Där alla som joggar in på över två timmar på en halvmara (som typ, jag) inte inser att det beror på att de inte tränat tillräckligt för det, och istället öser ut sin bitterhet på den som faktiskt gör det. Detta är precis som diskussionen om alla kommentarer man får (gärna från någon som precis tuggat ur sin andra fikabulle för dagen) för att man vill träna (”har du fått ortorexi eller”), medan den som har modelljärnvägar eller virkning inte får en neda kmmentar (ok, det kan man iofs kanske förstå… ;-))
Nej, sluta be om ursäkt och RUN HAPPY!
Ursäkta att ajg blev så upprörd att jag skrev helt koko. 99% för långt var ditt inlägg, och de som har modelljärnvägar eller virkning som hobby får inga kommentarer. Så skulle det vara. Så, nu är alla glada igen!
Äsch så kan man väl inte tänka! Tycker inte du ska behöva be om ursäkt, vi alla utgår ju från oss själva. För mig är det lätt att springa milen på en timme. Får jag då inte kalla en mil i 6-minutersfart för slöjogg, för att någon som kanske springer sitt allra fortaste i samma tempo skulle bli sårad…. Hur ska jag då någonsin kunna förmedla farter/känslor osv så att någon förstår. Definitionen på slöjogg i kilometertempo är ju olika för alla (vissa slöjoggar i 6 minutersfart, andra i 7 minutersfart), men känslan är ju densamma. En beskrivning av känslan gör ju att alla kan förstå din upplevelse. Gaah, vad jag vecklar in mig. Ville mest säga att du inte behöver ändra nått :)
Det finns så mycket folk som tänker olika, ska man skriva för dem eller för sig själv? Om DU tyckte det kändes lätt att springa på 3.38 så var det ju DU som TYCKTE så. Om någon reagerar på det så får de väl stå för det, men jag tycker inte alls det lät malligt. Ibland känns det lättare än annars, så är det bara!
Jag gillar dina [vad mail-personen säkert skulle kalla ”kaxiga”] inlägg och brukar tänka på dina glada beskrivningar av backar och lera och jag vet inte allt när jag känner mig trött ute på vägarna och så blir jag genast lite piggare, så fortsätt med det!
Du ÄR och kommer ALLTID att vara en fantastisk löpare. Alla har sitt eget att utgå ifrån. Du är inte normen och om du skulle börja leva och träna och tävla som normen så skulle hela du försämras konditionsmässigt och bara bli en helt vanlig Svensson. Du är ingen Svensson över huvud taget, du är en duracell. Om du sen skulle börja vilja leva som en Svensson så är det bra om du säger till i förväg så att man inte börjar bli orolig.
Be ALDRIG om ursäkt för att du är du.
Jag tycker inte att du hade anledning att be om ursäkt. Det du skrev var ju inte att 3:38 var en dålig tid, eller något annat nedvärderande. Det du skrev var ju att det kändes lätt för dig, och det är ju din upplevelse. Din upplevelse kan ju inte vara fel eller kränkande för någon annan, tänker jag.
När folk skriver väldigt värderande om olika tempon (bra/dåligt) kan jag mer förstå att folk tar illa upp, eller om nån peppar sig själv genom att jämföra sig.
Dessutom kan ju folk ha otroligt olika referensramar för vad som räknas som en ”lätt” känsla, och det finns ju inget rätt eller fel.
Men oj! Hur kunde ngn ta illa vid sig av det? Jag, som precis klarat 5 kilometer efter att inte kunnat springa alls, tycker istället att det är skitpeppande att läsa. Heja dig!
Du är så JÄVLA bra Miranda! :)
Jag ville bara säga det!
Puss