Så glad Mirre som fick byta om till löparpjucks och rulla bort några kilometer i mörkret ikväll. Vad denna vecka blir av är det definitivt ingen som vet! Tanken var ju lite resdagar och så marathon, och därefter lite säsongsvila.

Oh well. Blir annat då.

Pigga ben som satan i alla fall, och med lätthet en 5a i marathonfart 4.45tempo. Myste i mörkret, men sen rullade jag hemåt, var så ruskigt hungrig. Håller i mig själv en aning också då jag trots allt krävt både bergsultra och åre-buller på sista tiden från kroppen.

I övrigt?

Jo. Det är såklart det känns tomt. Visst kan jag jobba bort tiden och energin jag får över, visst kan jag hävda att det ”blir kul att ha något att se fram emot november 2013…”.. men det är såklart det är tomt. Såklart. Sedan får alla ha åsikter om vad de hade gjort i mitt läge, det respekterar jag, men snälla respektera även mitt beslut.

Ingen (möjligtvis syrran) är mer besviken än jag över att jag inte fick något New York. Bearbetar skiten just nu. Som den överdrivet positiva människa jag ändå är så ser jag ljust på det mesta ändå. Vad har jag liksom för val, det gick ju åt helvete ;)