Eftersom jag är en planerare och min vän är en tidsoptimist (av rang!!!) så fick jag en halvtimma extra att fördriva innan de andra löparna skulle dyka upp. Tanken var väl att vi skulle tjattra lite, men istället styrde jag kosan mot korta NMT-banan med pannlampan i högsta hugg.

Det är speciellt att köra reflexbana helt själv i mörkret. Läskigt helt klart, och alldeles fantastiskt också. Speciellt på många sätt. Helt i sin egna värld. Omsluten i mörkret. Skuttandes över sten och duckandes under grenar.

Dessa kilometer blåste förbi snabbt och snart mötte jag upp de andra på Östermalms IP.

Vi härjade igenom banan med stundtals riktigt bra fart. Blött som attan var det, så mina nytvättade byxor (från i förmiddags!) fick sig lite Tjurruset över sig. Men helt klart värt. Löjligt roligt.. Man måste älska reflexbanedagiset..!

Ett par obanat/stig 14km till veckans träning, och kilometerna rullar iväg för snabbt när man har kul! :-) pigga ben rakt igenom.

Nu blir det hem och sluka massa krubb så jag har någon kraft till morgonträningen imorn. På facebook har instruktören för morgondagens militärträningspass lovat helvete.

Jag är livrädd… Och förväntansfull.. Men mest livrädd ;-) Life is good!